Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och inte alls kunde förstå vad detta storslagna, högtravande prat
om den andra världen skulle tjäna till, när man ju i älla fall kunde
ha mycket trevligt i den här världen. Dessutom fann Stepan
Ar-kadjevitsj, som älskade ett glatt litet skämt, nöje i att då och då
förbluffa en harmlös människa genom yttranden sådana som detta:
Om man höll på stoltheten över sin härstamning, så var det inte
riktigt att stanna vid Rurik och förneka den första stamfadern, apan.
På så sätt hade den liberala riktningen blivit en vanesak för Stepan
Arkadjevitsj, och han älskade sin tidning liksom cigarren efter
middagen, därför att den framkallade en viss dåsighet i hans huvud.
I dag läste han ledaren, i vilken förklarades, att det i vår tid
alldeles utan anledning höjdes ett jämmerskri, som om radikalismen
hotade att uppsluka alla konservativa element och som om
regeringen vore förpliktad att tillgripa alla mått och steg i och för
betvingandet av den revolutionära hydran. ”Tvärtom”, hette det,
”ligger enligt vår åsikt fara, icke i den förmenta revolutionära hydran,
utan i halsstarrigheten hos de reaktionära, som hämma varje
framåtskridande o. s. v.” Han läste även igenom en annan artikel av
finansiellt innehåll, i vilken Bentham och Mill blevo citerade och några
elakheter mot ministeriet förekommo. Med sin snabba
uppfattning förstod han betydelsen av var och en av dessa elakheter, från
vem den utgick, mot vem den var riktad och vilken anledningen
till den var, och det beredde honom nu liksom alltid annars ett visst
nöje. Detta nöje led emellertid ett visst avbräck vid minnet av
Matrona Filimonovnas råd och den otrevliga situationen i huset.
Efan läste även, att enligt förljudande greve Beust rest till
Wies-baden, och en annons: Tnga gråa hår mer!’ Och om
försäljningen av ett lätt ekipage och att en ung flicka sökt plats. Men dessa
nyheter beredde honom icke längre samma stilla, ironiska nöje som
förr. När han var färdig med tidningen, ännu en kopp kaffe och
en semla med smör på, reste han sig upp, slog brödsmulorna från
västen, spände ut sitt breda bröst och smålog glatt, inte därför att
han kände sig vid särdeles gott humör, utan därför att det glada
småleendet framkallats av hans goda matsmältning.
Men detta glada småleende återkallade honom också till
medvetande om verkligheten, och han blev allvarlig och eftertänksam.
Två barnröster (Stepan Arkadjevitsj kände igen sin yngsta son
Grigoris och sin äldsta dotter Tanjas röster) hördes från det
angränsande rummet. Barnen kuskade omkring med någonting, och
någonting slog med en duns i golvet.
”Jag har ju sagt dig, att du inte får sätta några passagerare på
taket!” ropade den lilla flickan på engelska. ”Nu får du lyfta upp
dem igen!”
”Allt har kommit i oordning”, tänkte Stepan Arkadjevitsj. ”Där
springer barnen alldeles ensamma omkring i huset.” Han gick fram
till dörren och ropade dem till sig. De läto asken, som skulle
föreställa ett järnvägståg, ligga kvar och kommo in till fadern.
Flickan, faderns älskling, kom framspringande, omfamnade honom och
klängde sig skrattande fast vid hans hals. Nu liksom alltid gladde
hon sig åt den välbekanta parfymdoft, som utströmmade från hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
