Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Fjärde kapitlet - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela det föregående samtalet. ”Han har åkt hemifrån. Hur kan han
ha ordnat det med den där kvinnan?” tänkte hon. ”Jag undrar,
om han ännu besöker henne? Varför frågade jag honom inte det?
Nej, nej, en försoning är omöjlig. Och till och med om vi bo i
samma hus, så äro vi dock främlingar för varandra. Främlingar för
alltid!” Till detta för henne så fruktansvärda ord återkom hon
jämt och ständigt. ”Och så jag älskat honom! O, min Gud, så jag
älskat honom! Och älskar jag honom ännu icke i denna dag? Älskar
jag honom icke högre än förr? Det förskräckligaste är . . Men
hon avslutade icke denna tanke, ty Matrona Filimonovna tittade
in genom dörren.
”Tillåter frun, att jag låter hämta min bror?” frågade hon. ”Han
kan laga till middagen, i annat fall får barnen omigen, liksom i går,
ingenting att äta förrän klockan sex.”
”Gott! Jag kommer genast och skall ordna allt, som erfordras.
Ha ni skickat efter mjölk?” och Darja Alexandrovna ägnade sig åter
åt dagens bekymmer och bedövade därigenom för en stund sin sorg
och förtvivlan.
Femte kapitlet.
Tack vare sin snabba uppfattning hade Stepan Arkadjevitsj haft
lätt för att lära i skolan men varit lat och fallen för odygd, och
till följd därav hade han vid avgångsexamen varit en av de sista.
Men trots sin alltid lättfärdiga levnadsvandel, trots sin korta
tjänstgöring och sin jämförelsevis unga levnadsålder beklädde han redan
den ansedda, väl avlönade posten som direktör vid ett av Moskvas
kommunala ämbetsverk. Denna anställning hade han erhållit genom
Alexei Alexandrovitsj Karenin, som var gift med hans syster och
beklädde en hög post i det ministerium, under vilket detta
ämbetsverk sorterade. Men även om Karenin inte förskaffat sin
svåger denna anställning, så skulle Stiva Oblonski dock genom
hundratals andra personer, genom bröder, systrar, kusiner, onklar och
tanter, ha erhållit en likadan post med cirka sextusen rubel i
avlöning; och en sådan inkomst var han i riktigt stort behov av, enär
hans ekonomiska ställning, trots hustruns betydliga förmögenhet,
var ganska undergrävd. Halva Moskva och Petersburg var släkt
eller god vän med Stepan Arkadjevitsj. Han var född mitt ibland
de människor, som voro eller skulle bli denna världens mäktiga. En
tredjedel av de högre regeringsämbetsmännen, de äldre, hade
varit hans fars vänner och känt honom själv, då han varit barn; den
andra tredjedelen var god vän och bror med honom, och den tredje
utgjordes av närmare bekanta. Följaktligen voro utdelarna av
denna världens goda, ämbeten, förpaktningar, koncessioner och dylikt,
samtliga hans goda vänner och kunde icke förbigå honom, enär han
ju var en av dem själva. Och Oblonski behövde icke anstränga sig
något vidare för att erhålla en inbringande post; det enda han
behövde göra, var att icke avslå en sådan, icke visa sig avundsjuk,
icke komma i gräl med någon, icke känna sig kränkt, något han
också aldrig gjorde till följd av sin medfödda godmodighet. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
