Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väntade, att Ljevin ännu en gång skulle bryta ut på sitt
besynnerliga sätt.
”Det är mig obegripligt, att ni kunna ägna er åt dylika saker”^
svarade Ljevin med en axelryckning. ”Hur kan du ägna dig pa
allvar åt dylikt?”
”Hur så?”
”Jo, därför att det ju egentligen är ett slags dagdrivar liv.”
”Det tycker du, men vi äro överhopade med arbete.”
”Med pappersarbete. Nåja, för sådant har du ju begåvning”,
tillade Ljevin.
”Det vill säga, du tycker, att jag saknar det i andra hänseenden?”
”Kan nog hända”, svarade Ljevin. ”Men det oaktat beundrar
jag dina framstående egenskaper och känner mig stolt över att
ha en så stor man till vän. Men du har ännu inte besvarat min
fråga”, tilläde han och blickade med en förtvivlad ansträngning den
andre rätt i ögonen.
”Gott, gott! Vänta bara, du kommer nog också en gång till
vår ståndpunkt. Du har det ju bra ställt med dina tretusen
desjatiner i kretsen Karasinsk och med sådana muskler och med
en fräschör som en tolv års flicka — men en gång kommer du
dock över på vår sida. Ja, beträffande din fråga således:
Ingenting har förändrats, men det är skada, att du inte varit här på så
länge.”
”Hur så?” frågade Ljevin förskräckt.
”Åh, det är ingenting särskilt”, svarade Oblonski. ”Vi får talas
vid ^därom. Men varför har du egentligen kommit hit?”
”Även det få vi sedermera talas vid om”, svarade Ljevin och
rodnade åter ända ut i öronen.
”Ja visst”, svarade Stepan Arkadjevitsj. ”Förstår du, jag skulle
gärna vilja bjuda dig hem till mig, men min hustru är inte riktigt
kry. Men vet du vad? Om du vill träffa damerna Schtscherbatzki,
så är det högst sannolikt, att de mellan fyra och fem äro i
Zoologiska trädgården. Katja åker skridskor där. Åk dit, så hämtar
jag dig sedan, och vi äta middag någonstans tillsammans.”
”Utmärkt! Alltså på återseende!”
”Men tänk också på det, så att du inte glömmer det eller
kanske helt plötsligt återvänder ut på landet. Jag känner dig!”
utbrast Stepan Arkadjevitsj skrattande.
”Nej, nej. Du kan lita på mig.”
Först då han var framme vid dörren, kom Ljevin att tänka på
att han ju hade glömt att taga avsked av Oblonskis kamrater. Han
gottgjorde hastigt sin försumlighet och lämnade rummet.
”Väl en mycket energisk herre?” sade Grinjevitsj, då Ljevin gått.
”Ja, käraste vän”, svarade Stephan Arkadjevitsj i det han
vaggade av och an med huvudet. ”Han är en lyckans gullgosse!
Tretusen desjatiner i kretsen Karasinsk. Hela livet framför sig och
frisk som en nötkärna! Inte som en av oss!”
”Ni vill väl inte beklaga er, Stephan Arkadjevitsj? Ni?”
”Jo, det går en gement, riktigt uselt”, svarade Stepan
Arkadjevitsj med en djup suck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
