- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
30

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Sjätte kapitlet - Sjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ungdomstid, att denna känsla icke lämnade honom ett ögonblicks
ro, att han icke kunde leva, om frågan huruvida hon ville bli hans
hustru eller ej, icke blev avgjord, att hans förtvivlan endast
härledde sig av allehanda godtyckliga kombinationer och att han icke
hade några som helst bevis för att han verligen skulle bli avvisad.
Alltså begav han sig denna gång till Moskva i den fasta föresatsen
att erbjuda henne sin hand och gifta sig med henne, om hon ville
ha honom. I annat fall .. . Men han kunde inte alls tänka sig,
vad det skulle bli av honom, om han fick en korg.

Sjunde kapitlet.

Han anlände med morgontåget till Moskva och tog in hos sin
äldsta halvbror Kosnuschew. Sedan han klätt om sig gick han till
honom i hans arbetsrum, i avsikt att genast omtala för honom,
varför han kommit dit, och be honom om råd; men han fann icke
brodern ensam. Hos honom satt en framstående professor i
filosofi, som kommit från Charkov till Moskva i den speciella avsikten
att uppklara en meningsskiljaktighet i en filosofisk fråga.
Professorn hade nämligen fört en hetsig strid med materialisterna; Sergei
Kosnuschew hade med intresse följt denna strid och sedan han läst
professorns sista artikel, hade han brevledes meddelat honom sina
invändningar; i detta brev hade han förebrått professorn att denne
gjort materialisterna alltför stora medgivanden. Och nu hade
professorn själv kommit resande för att göra upp frågan med honom.
Det rörde sig om den moderna frågan: existerar det en gräns
mellan de psykiska och de fysiologiska uppenbarelserna i människans
livsverksamhet, och var ligger denna gräns?

Sergei Ivanovitsj hälsade på brodern med detta vänliga kalla
leende, som blivit honom en vana gent emot alla, gjorde honom
och professorn bekanta med varandra och fortsatte sedan samtalet
med den sistnämnde. Denne, en liten man med smal panna och
glasögon, hade för ett ögonblick lämnat ämnet för att hälsa på
nykomlingen, men fortsatte nu sin framställning, utan att taga
vidare notis om Ljevin. Ljevin satte sig ned och ville vänta, tills
professorn skulle gå, men snart började han bli intresserad av
samtalet.

Då och då hade Ljevin i tidskrifter funnit uppsatser över det
ämne, som för ögonblicket diskuterades, och han hade läst dem,
därför att de intresserade honom, men han hade aldrig satt dessa
vetenskapliga slutledningar om människans uppkomst som ett
ani-maliskt väsen, om reflexer, om biologi och sociologi, i förbindelse
med frågan om livets och dödens betydelse för honom själv, en
fråga, som på senaste tiden allt oftare sysselsatt honom.

Medan han åhörde samtalet mellan sin bror och professorn,
gjorde han den iakttagelsen, att de satte frågor i den objektiva
vetenskapen i samband med frågor i det subjektiva själslivet, flera
gånger kommo helt nära de sistnämnda frågorna men att de för
var gång de närmade sig, vad som föreföll honom som
kärnpunkten, åter hastigt avlägsnade sig från den och åter fördjupade sig i
30

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free