Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Sjunde kapitlet - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fina distinktioner, citat, antydningar och hänvisningar till
auktoriteter; endast med största möda förstod han, vad det rörde sig om.
”Jag kan icke medge”, sade Sergei Ivanovitsj, ”jag kan icke
under några omständigheter ge Keiss rätt i att mina samtliga
föreställningar om den yttre världen skulle ha sitt ursprung i intryck.
Just det egentliga fundamentalbegreppet om tillvaron har jag icke
nätt genom sinnesförnimmelser, ty jag har icke alls något särskilt
organ för överförandet av dessa begrepp.”
”Ja visst, men hans motståndare, Wurst, Knaust och Pripasov,
svara er på det, att ert medvetande om tillvaron härleder sig från
en förening av alla dessa känslor, att detta medvetande om
tillvaron är en produkt av förnimmelser. Wurst säger till och med rent
ut, att om det icke gåves några förnimmelser, kunde det icke
heller ges något begrepp om tillvaron.”
”Men jag säger tvärtom...” började Sergei Ivanovitsj. Men
just nu fick Ljevin åter det intrycket, att de, som närmat sig den
egentliga kärnpunkten, åter stodo i begrepp att avlägsna sig från
den, och han beslöt att göra professorn en fråga. ”Alltså är ingen
tillvaro möjlig längre, då mina själsförnimmelser tillintetgöras och
min kropp dör?”
Förargad och med alla tecken till själsliga smärtor över detta
avbrott såg professorn på den frågande, som mer gjorde intryck
av att vara en vanlig arbetsmänniska än en filosof, och sedan lät
han blicken gå vidare till Sergei Ivanovitsj, som om han velat
fråga: Vad skall man svara på det? Men Sergei Ivanovitsj, som
icke talade på långt när med samma iver och en sådan ensidighet
som professorn och vars huvud var nog rymligt att både disputera
vetenskapligt med professorn och att förstå den enkla, naturliga
synpunkt, ur vilken denna fråga framställdes, svarade leende;
”Vi äro ännu icke berättigade till att ge ett bestämt svar på denna
fråga..
”Vi ha inga grundvalar därtill”, anmärkte professorn
instämmande och fortsatte sedan sin framställning; ”Nej, jag skulle vilja
påpeka, att även om, såsom Pripasov säger, förnimmelsen har
intrycket till grundval, så måste vi dock hålla dessa två begrepp
strängt åtskilda.”
Ljevin hörde icke längre på, utan väntade endast på att
professorn skulle gå sin väg.
Åttonde kapitlet.
Så fort professorn gått, vände Sergei Ivanovitsj sig till brodern.
”Det gläder mig mycket att se dig. Stannar du länge i Moskva?
Hur går det med lantbruket?”
Ljevin visste, att lantbruket föga intresserade hans äldre bror
och att denne endast framställde frågan för att visa sig vänlig,
och till följd därav inskränkte han sig till några meddelanden om
försäljningen av skörden och penningangelägenheter. Ljevin hade
velat omtala sina giftermålsplaner för brodern och be honom om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
