Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Åttonde kapitlet - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med en besynnerlig, ehuru honom välbekant handstil: ”Ber
ödmjukast att få vara i fred. Det är det enda, jag begär av mina
kära bröder. Nikolai Ljevin.”
Då Ljevin läst detta, stod han framför brodern med lappen i
handen, utan att höja huvudet. I hans själ kämpade med varandra
önskan att glömma den olycklige brodern och medvetandet om att
detta nu vore en gemenhet.
”Han vill uppenbarligen förolämpa mig”, fortsatte Sergei
Ivano-vitsj, ”men därtill är han icke i stånd. Jag skulle hjärtans gärna
vilja hjälpa honom, men jag vet, att det är omöjligt.”
”Ja, ja”, svarade Ljevin. ”Jag förstår och högaktar ditt
uppförande gentemot honom, men jag å min sida vill dock gå till
honom.”
”Gå gärna, om du har lust, men jag kan inte råda dig därtill”,
svarade Sergei Ivanovitsj. ”Det vill säga, för min egen skull
hyser jag ingen oro; han kommer inte att kunna stifta osämja mellan
dig och mig. Men i ditt eget intresse skulle jag vilja råda dig att
hellre inte gå dit. Han står icke att hjälpa. Gör emellertid, som
du vill.”
”Kanske han icke står att hjälpa, men jag känner i detta
ögonblick alldeles särskilt — men det är en annan sak — att jag inte
kan vara lugn.”
”Nåja, den saken har jag ingen riktig förståelse för”, sade
Sergei Ivanovitsj. ”Men en sak vet jag”, tillade han, ”nämligen
att det här för oss är en läxa i ödmjukhet. Jag har lärt mig att
bedöma det, som man vanligtvis kallar gemenhet, mera överseende,
sedan vår bror Nikolai blivit det, han numera är... Du vet ju,
vad han gjort..
”Ack, det är förskräckligt!” suckade Ljevin.
Sedan Ljevin av Sergei Ivanovitsjs betjänt fått broderns adress,
var han i begrepp att åka till den sistnämnde, men efter att ha
funderat litet på saken beslöt han att uppskjuta detta besök till
kvällen. Framför allt måste han för att återvinna sin själsliga
jämvikt bringa till avgörande den angelägenhet, för vars skull han
kommit till Moskva. Till följd därav åkte han från sin bror Sergei
till Oblonski på dennes tjänsterum, och sedan han av denne fått
upplysning om Schtscherbatzkis, åkte han dit, där han, enligt
Oblonski, hoppades träffa Katja.
Nionde kapitlet.
Klockan fyra steg Ljevin, vars hjärta dunkade, ut ur droskan
vid ingången till Zoologiska trädgården och följde gångstigen, som
ledde fram till kälkbackarna och skridskobanan. Han visste säkert,
att han skulle träffa Katja där, enär han hade sett det
Schtscher-batzkiska ekipaget vid ingången.
Det var en klar, kall dag. Vid ingången stodo i långa rader
ekipage, eleganta slädar och enkla droskslädar under överinseende
av poliser. Där rådde ett vimmel av välklädda herrar, vilkas
cy-3. — Anna Karenina. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
