- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
38

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Nionde kapitlet - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När Ljevin såg, att Katja och hennes mor, som sammanträffat
med henne på trappan, lämnade skridskobanan, stod han, alldeles
röd i ansiktet efter den hastiga rörelsen, stilla och överläde. Så
spände han av sig skridskorna och hann fatt mor och dotter vid
trädgårdens utgång.

”Det gläder mig att återse er”, sade furstinnan. ”Torsdagen är
alltjämt vår mottagningsdag.”

”Alltså i dag?”

”Det skall glädja oss mycket att se er hos oss”, svarade
furstinnan i torr ton. Katja fann denna torra ton pinsam och kunde icke
motstå sin önskan att gottgöra moderns kalla uppträdande. Därför
vände hon sig om mot Ljevin och sade leende: ”På återseende!”

Samtidigt hade Stepan Arkadjevitsj med hatten i nacken,
strålande uppsyn och blixtrande ögon kommit in i trädgården. Men
då han mötte sin svärmor, besvarade han med sorgsen, betryckt
uppsyn hennes frågor om Darjas befinnande. Han förde detta
samtal med dämpad röst och nedslagen min, men så fort damerna
åkt bort, sträckte han åter självmedvetet på sig och tog Ljevin
under armen.

”Nå, hur är det? Skola vi åka?” frågade han. ”Jag har hela
tiden tänkt på dig, och det gläder mig mycket, mycket, att du
kommit hit till skridskobanan”, sade han och såg honom menande
i ögonen.

”Gott, låt oss åka!” svarade den lycklige Ljevin, som alltjämt
tyckte sig höra den ton, i vilken hon sagt till honom: ”På
återseende!” Och se det leende, varmed dessa ord uttalats.

”Till Hotel d’Angleterre eller Eremitaget?”

”Det är mig alldeles likgiltigt.”

”Gott, i så fall till Hotel d’Angleterre.” Han valde denna
restaurang, därför att han där var skyldig mer än på Eremitaget. Av den
anledningen ansåg han det opassande att undvika detta hotell.
”Har du någon droska? Det var utmärkt, ty jag skickade hem
min vagn.”

Under hela färden tego de båda vännerna. Ljevin undrade, vad
Katjas förändrade uppsyn väl kunnat betyda, och hängav sig än åt
den tron, att han vågade hoppas, och råkade än i förtvivlan och
insåg tydligt, att hans förhoppning var vanvettig, men kände sig
det oaktat som en helt annan människa, helt olik den, som han
varit före hennes leende och hennes ord ”på återseende”!

Under tiden satte Stepan Arkadjevitsj ihop matsedeln till
middagen.

”Du tycker väl om piggvar?” frågade han Ljevin, då deras
droska stannade utanför restaurangen.

”Vad?” svarade Ljevin. ”Piggvar? Ja, jag är förtjust i piggvar”

Tionde kapitlet.

Då Ljevin jämte Oblonski trädde in på hotellet, trängde sig på
den förstnämnde den iakttagelsen, att Oblonskis ansikte och hela
38

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free