- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
43

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Ja, men för en ung flicka ligger det då ingenting förskräckligt
däri. Varje ung flicka är stolt över ett giftermålsanbud.”

”Ha, varje ung flicka men inte hon.”

Stepan Arkadjevitsj smålog. Han förstod mycket väl, vad Ljevin
kände, och visste att för denne numera alla flickor i världen voro
uppdelade i två klasser; den ena klassen omfattande alla flickor
i världen utom henne, och alla dessa unga flickor hade mänskliga
fel och svagheter och voro unga flickor av det vanliga slaget;
den andra klassen bestod av henne ensam, som icke hade några
fel och svagheter och stod högt över allt, vad människor hette.

”Se så, tag sås”, sade han och hejdade Ljevins hand, då denne
avvisade såsen. Ljevin tog lydigt av såsen men lät inte Stepan
Arkadjevitsj få tillfälle att äta. ”Nej, vänta”, sade han.
”Klargör för dig, att den här frågan gäller liv och död för mig. Jag
har ännu aldrig talat med någon därom och kan inte tala därom
med någon annan än dig. Vi två, du och jag, äro ju varandra
olika — av skilda åsikter och allt — men jag vet, att du håller av
mig och förstår mig, och därför känner jag också en sådan stark
tillgivenhet för dig. Men jag besvär dig, var fullt uppriktig.”

”Vad jag för min egen del tror, har jag redan sagt dig”, svarade
Stepan Arkadjevitsj leende. ”Men jag skall omtala ännu mer för
dig: Min hustru är en i högsta grad beundransvärd varelse . . .”
Här suckade Stepan Arkadjevitsj vid minnet av sitt förhållande
till hustrun och fortsatte efter en kort paus: ”Hon har gåvan att
blicka in i framtiden. Hon genomskådar människorna helt och
hållet, och inte nog med det, utan hon vet också i förväg, vad som
kommer att ske, i all synnerhet i fråga om giftermål. Hon
förutsade exempelvis, att fröken Schachovskaja skulle bli gift med den
där Brenteln. Ingen människa ville tro det, och dock inträffade
det. Och hon står helt och hållet på din sida.”

”Hur så?”

”Så tillvida att hon icke blott tycker bra om dig utan även
förklarar, att Katja säkert blir din fru.”

Vid dessa ord drog ett strålande leende över Ljevins ansikte, och
han var nära att gråta av idel rörelse. ”Säger hon det?” utbrast
han. ”Jag har ju alltid sagt, att din hustru är en härlig kvinna.
Men nu nog därom!” tillade han och reste sig upp.

”Gott! Gott! Men sitt stilla!” Men det förmådde Ljevin icke
i detta ögonblick. Två gånger gick han av och an i rummet, i det
han blinkade med ögonen, för att hans tårar icke skulle synas.
Då först slog han sig åter ned vid bordet.

”Du måste veta”, sade han, ”att det inte är bara vanlig, enkel
kärlek. Förälskad har jag varit förr en och annan gång, men det
här är något helt annat. Det är inte alls, som om det vore min
egen känsla, utan som om ett slags yttre makt bemäktigat sig mig.
Jag reste ju då min väg, därför att jag kommit till den
övertygelsen, att saken var omöjlig, förstår du, omöjlig som en lycka, som
icke gives här på jorden. Men jag har kämpat med mig själv
och kommit till insikt om att om jag icke uppnår detta, gives det
intet liv för mig. Och nu måste det komma till ett avgörande . . .”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free