- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
47

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Elfte kapitlet - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han utkämpat. Och han tillade utan sammanhang med det
föregående: ”Det kan ju också hända, att du har rätt. Mycket möjligt
. . . Men jag vet det verkligen ej.”

”Ja, där ser du”, sade Stepan Arkadjevitsj. ”Du är en alltigenom
enhetlig människa. Det är hos dig ett företräde och samtidigt ett
fel. Du är själv en enhetlig karaktär och vill, att hela livet skall
bestå av enhetligheter — men det går nu en gång inte. Du
föraktar t. ex. vårt arbete i statstjänsten, därför att du vill, att detta
arbete städse skall stå i samklang med dess mål, men det är
omöjligt att genomföra. Du vill även, att varje enskild människas
verksamhet skall ha ett bestämt mål och att kärlek och äktenskapligt
samliv skola vara ett och detsamma, men det är omöjligt. Livets
hela brokiga mångfald, hela behag, hela skönhet utgöres av
skuggor och dagrar.”

Ljevin suckade åter och svarade ej något. Han hade sina egna
tankar och hörde icke på vad Oblonski sade. Och på en gång
kände de båda, att, fastän de voro vänner, dinerat tillsammans
och druckit vin, vilket egentligen bort föra dem ännu närmare
varandra, så tänkte dock vardera endast på sig själv och brydde sig
hjärtans litet om den andras bekymmer. Oblonski hade redan mer
än en gång förr gjort denna erfarenhet, att det efter en gemensamt
aväten middag i stället för det väntade närmandet inträder ett
avlägsnande, och visste, vad som var att göra i ett sådant fall.

”Notan!” ropade han och begav sig sedan in i den angränsande
salen, där han genast träffade en bekant officer och med honom
inlät sig på ett samtal om en skådespelerska och hennes
”beskyddare”. Och under detta samtal med officern känd Oblonski, att
han genast kände sig bättre till mods.

Tartaren kom med notan, som uppgick till tjugusex rubel och
några kopek, vartill även kommo drickspengarna. Men Ljevin, som
i sin egenskap av lantbo vid ett annat tillfälle blivit riktigt
förskräckt över denna nota, av vilken hans andel uppgick till fjorton
rubel, gav nu icke alls akt därpå, utan betalade och återvände hem
för att klä om sig och sedan åka till Schtscherbatzkis, där hans
öde skulle avgöras.

Tolfte kapitlet.

Furstinnan Katja Schtscherbatzkaja var aderton år gammal, och
det var hennes första vinter ute i sällskapslivet. Hennes
framgångar där voro större än de båda äldre systrarnas, till och med större
än vad furstinnan hade väntat. Icke blott att de unga dansörerna
på Moskvabalerna nästan allesammans voro förälskade i Katja,
utan det hade redan under första vintern dykt upp två herrar, som
menade allvar: Ljevin och omedelbart efter dennes avresa greve
Vronski.

Ljevins uppträdande i Moskvasocieteten vid vinterns början,
hans ofta förekommande besök och hans tydliga förälskelse gåvo
Katjas föräldrar den första anledningen att tala allvarligt med
varandra om dotterns framtid, varvid det uppstod tvist mellan fursten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free