Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och furstinnan. Fursten stod på Ljevins sida och förklarade, att
han icke kunde önska någon bättre man för Katjas räkning.
Furstinnan däremot förklarade med den för kvinnor kännetecknande
vanan att kringgå en frågas kärnpunkt, att Katja ännu var alldeles
för ung, att Ljevin icke lade i dagen några allvarliga avsikter, att
Katja icke kände någon böjelse för honom och en massa andra
skäl av samma slag; men hon uttalade icke sitt viktigaste skäl,
nämligen att hon hoppades på ett bättre parti för dotterns räkning, att
Ljevin var henne osympatisk och att hon icke förstod honom alls. När
nu Ljevin avreste så plötsligt, gladde furstinnan sig däråt och sade
i triumferande ton till sin man: ”Där ser du, att jag hade rätt.”
Och när sedan Vronski dök upp, gladde hon sig ännu mer, då hon
såg sin åsikt ytterligare bekräftad, att Katja skulle göra icke blott
ett gott, utan till och med ett glänsande parti. Enligt moderns
åsikt kunde Vronski och Ljevin icke alls jämföras med varandra.
Modern tyckte illa om hos Ljevin såväl hans sällsamma, sträva
åsikter på många områden som även hans tafatta uppträdande i
sällskapslivet, som enligt hennes åsikt berodde på stolthet;
dessutom hans enligt hennes begrepp ociviliserade liv på landet, där han
endast hade att göra med boskap och bönder; dessutom väckte
det hennes starka misshag, att han, som dock var förälskad i
hennes dotter, umgicks en och en halv månad i hennes hus och därvid
syntes invänta något och göra iakttagelser, som om han fruktade
att visa familjen en alltför stor ära genom sitt giftermålsanbud,
och slutligen det, att han icke hade någon förståelse för att om
han umgicks så påfallande i en familj, där det fanns en
giftas-vuxen ung flicka det var hans plikt att förklara sig. Och nu hade
han helt plötsligt avrest utan att förklara sig. ”Det är riktigt bra:
att han är så föga intagande, att Katja inte kunnat förälska sig i
honom”, tänkte modern.
Vronski däremot motsvarade helt och hållet alla moderns
anspråk. Han var mycket rik, intelligent, ansedd, på bästa väg att
göra en lysande karriär som officer och hovman och en bedårande
personlighet. Det hade varit omöjligt att önska något bättre.
Vronski gjorde helt öppet Katja sin kur på balerna, dansade mycket med
henne och umgicks i familjen; följaktligen kunde man icke tvivla
på hans allvarliga avsikter. Men det oaktat befann sig modern hela
denna vinter i ett upprört och ett oroligt tillstånd.
Vid hennes eget giftermål med fursten för några och trettio år
sedan hade en tant övertagit förmedlerskans ämbete. Friaren, om
vilken man redan i förväg inhämtat alla erforderliga upplysningar,
infann sig i hemmet, tog den unga flickan i närmare skärskådande,
blev å sin sida noga betraktad; den förmedlande tanten fick från
båda parterna meddelande om de intryck, de fått av den andra
parten. Intrycket hade varit gott, och på den av föräldrarna
fastställda dagen blev det väntade giftermålsanbudet framfört och
antaget av dem. Allt hade avlupit lätt och ledigt. Åtminstone
föreföll det furstinnan så. Men i fråga om sina egna döttrar måste hon
göra den erfarenheten, hur svår och kinkig den till synes så enkla
uppgiften att gifta bort döttrarna i verkligheten var. Hur mycken
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
