- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
50

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att göra hennes dotter sin kur. Hon såg, att Katja redan förälskat
sig i honom, men hon tröstade sig med att han var en gentleman
och till följd därav icke skulle göra sig skyldig till ett sådant
uppförande. Men samtidigt undgick det henne ej, hur lätt det är med
vår tids frihet i umgänget att förvrida huvudet på en ung flicka
och hur lättfärdigt männen i allmänhet tänka om en sådan sak.
Föregående vecka hade Katja omtalat för modern ett samtal, som
hon haft med Vronski under en mazurka. Tack vare det hörda
hade furstinnan visserligen blivit delvis lugnad, men fullkomligt
lugn förmådde hon icke känna sig. Vronski hade sagt till Katja,
att han och hans bror vant sig vid att i allt underordna sig sin mor,
att de aldrig skulle taga något viktigt steg, utan att dessförinnan ha
inhämtat hennes råd. ”Även nu väntar jag min mors ankomst från
Petersburg såsom en särskild lycka”, hade han sagt. Katja hade
omtalat detta för modern, utan att tillmäta orden någon särskild
betydelse. Men modern uppfattade dem annorlunda. Hon visste,
att gamla grevinnans ankomst kunde väntas vilken dag som helst,
och visste även, att denna skulle glädja sig åt sonens val; hon
förundrade sig visserligen över att han av fruktan för att såra sin mor
hittills ännu ej framfört sitt frieri, men hon önskade så innerligt
detta giftermål och först och främst att bli fri från alla sorger och
bekymmer, att hon trodde på det i Vronskis ord till synes liggande
skälet till hans uppförande. Hur smärtsamt det än var för
furstinnan att nödgas åse den äldsta dotterns olycka — Darja hade
nämligen för avsikt att skiljas från sin man — så trängdes dock
alla andra känslor hos henne tillbaka av sinnesrörelsen över det
snart förestående avgörandet av den yngsta dotterns öde. Denna
särskilda dag hade bringat henne en ny anledning till oro,
därigenom att Ljevin plötsligt åter dykt upp. Hon fruktade, att dottern,
som enligt vad det förekommit henne, förr varit vänskapligt sinnad
mot Ljevin, av överdriven ärlighet skulle ge Vronski en korg och
att Ljevins ankomst skulle komma denna redan så nära avgörande
liggande angelägenhet att bli uppskjuten.

”Är det längesedan han kom?” frågade furstinnan, syftande på
Ljevin, när de åkte hem.

”I dag, mamma.”

”Jag skulle vilja säga dig en sak...” började furstinnan, och av
hennes allvarliga, smått upprörda uppsyn slöt Katja sig till vad
hon ämnade tala om.

”Mamma”, sade hon, i det hon hastigt vände sig om och blev
blodröd i ansiktet, ”var snäll och tala inte om den här saken. Jag
vet allt, allt vet jag.” Hon önskade just detsamma, som modern
önskade, men moderns skäl till denna önskan gjorde henne upprörd.

”Jag ville endast säga, att sedan du ingivit den ena hopp...”

”Mamma, käraste mamma, jag ber er innerligt att inte tala
därom. Det är så förskräckligt att tala därom.”

”Gott, då skall jag låta bli det”, svarade modern, då hon såg
tårar i Katjas ögon. ”Blott en sak, mitt hjärta, du måste lova mig
nämligen att inte ha några hemligheter för mig. Kommer du att
hålla fast vid detta löfte?”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:54:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tlannakar/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free