- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
56

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

klassiska bildningen och realskolebildningen och den allmänna
värnplikten, icke behövde föra dem in i träffningen och grevinnan
North-stone icke fann tillfälle att retas med Ljevin.

Ljevin önskade visserligen deltaga i det allmänna samtalet, men
var icke i stånd därtill. För vart ögonblick sade han sig: ”Nu skall
jag gå”, men gick ändå inte, som om han väntade på något.

Man hade kommit att tala om bordsknackningar och andar, och
grevinnan Northstone, som trodde på spiritismen, började berätta
om underbara seanser, som hon övervarit.

”Ack, grevinna, till dessa människor måste ni en gång ta mig
med. Jag ber er för allt i världen att göra det! Jag har ännu
aldrig sett något övernaturligt, ehuru jag letat överallt”, sade
Vronski leende.

”Gott! Nästa lördag således”, svarade grevinnan. ”Hur står
det till med er, Konstantin Dmitrijevitsj? Tror ni på det?” vände
hon sig till Ljevin.

”Varför frågar ni mig det? Ni vet ju, vad jag kommer att svara.”
”Därför att jag gärna skulle vilja höra er åsikt.”

”Min åsikt är den”, svarade Ljevin, ”att dessa knackande bord
bevisa, att den s. k. bildade publiken inte står högre än bönderna.
Bönderna tro på onda blickar, på boskapens förtrollning och på
kärleksbesvärjelser...”

”Alltså tror ni inte på det?”

”Jag kan inte tro på det, grevinna.”

”Men när jag dock sett det med mina egna ögon?”
”Bondkvinnorna berätta också, att de med sina egna ögon sett
hustomtar.”

”Ni menar alltså, att jag säger en osanning?”

Hon skrattade retligt.

”Visst inte, Mascha. Konstantin Dmitrijevitsj säger ju endast,
att han inte kan tro därpå”, försökte Katja medla. Hon rodnade
av deltagande med Ljevin, och denne, som mycket riktigt förstod
det, skulle just svara i ännu retligare ton, då Vronski kom honom
till undsättning med sitt uppriktiga, glada småleende.

”Ni förnekar således helt och hållet möjligheten?” sade han.
”Varför det? Vi erkänna dock tillvaron av elektriciteten, vars
väsende likaledes är insvept i dunkel. Varför skulle det inte kunna
finnas en ny, oss ännu obekant kraft...”

”Då elektriciteten upptäcktes”, avbröt honom Ljevin i upprörd
ton, ”upptäcktes till en början endast den yttre form, i vilken den
visade sig. Vad som var elektricitetens ursprung och vilka
verkningar den framkallar, förblev oss obekant, och århundraden förflöto,
innan man tänkte på att använda den praktiskt. Spiritisterna
däremot började med att låta borden skriva och andarna komma på
besök, och sade först efteråt, att det var en obekant kraft.”

Vronski hörde på uppmärksamt som alltid och tycktes
intressera sig för vad Ljevin sade.

”Ja, men spiritisterna säga: ’Vi veta ännu inte, vad det är för en
kraft, men en kraft är det, och man ser, under vilka betingelser den
verkar. De lärda få utforska, varav denna kraft består’. Nej, jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free