- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
57

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kan icke förstå, varför det icke skulle vara en kraft, när den ..

”Inte därför”, avbröt Ljevin honom åter, ”att som när man
gnider en bit harts mot ull, en bestämd verkan inträder, men här icke
för var gång som en given följd föreligger en naturföreteelse.”

Vronski, som hade en känsla av att samtalet började taga en för
en salong alltför allvarlig vändning, vände sig, i avsikt att ge det
en annan vändning, med ett glatt leende till damerna.

”Låt oss genast göra ett försök, grevinna”, började han, men
Ljevin ville först uttala sina tankar helt och hållet.

”Jag är av den åsikten”, fortsatte han, ”att detta försök av
spi-ritisterna att förklara sina underverk genom en ny kraft, är alldeles
gagnlöst. De prata en massa om en okroppslig kraft och försöka
nå den genom materiella experiment.” Alla väntade på att han
skulle sluta, och han märkte det. ”Jag tror, att ni skulle vara ett
utmärkt medium”, sade grevinnan Northstone. ”Ni har något så
svärmiskt.”

Ljevin öppnade munnen för att svara något, men så rodnade
han och teg.

”Skola vi genast börja med borddans, prinsessa?” frågade
Vronski. ”Ni tillåter väl, furstinna?” Han reste sig upp och såg sig
med skrattande ögon omkring efter ett litet bord.

Katja reste sig upp för att skaffa ett litet bord, och då hon gick
förbi Ljevin, möttes deras blickar. Det gjorde henne innerligt ont
om honom, detta så mycket mer som hon själv var anledningen
till att hon kände medlidande med honom.

”Om det är er möjligt att förlåta mig, så förlåt mig”, sade
hennes blick. ”Jag är så lycklig!”

”Jag hatar alla människor, även er och mig själv!” svarade hans
blick, och han grep efter sin hatt. Men alltjämt kunde han icke
besluta sig för att gå. Just då de andra grupperade sig kring ett
litet bord och Ljevin skulle gå, kom gamla fursten in och vände
sig till Ljevin efter att ha hälsat på damerna.

”Ah!” utbrast han glatt. ”Har ni varit länge i Moskva? Jag
visste inte alls, att du var här. Gläder mig mycket att se er här.”

Fursten brukade omväxlande kalla Ljevin ”du” och ”ni”. Han
omfamnade honom, medan han talade, men icke Vronski, som
rest sig upp och väntade, tills fursten skulle vända sig till honom.

Katja kände, hur tryckande denna vänlighet måste vara för
Ljevin, efter vad som förefallit. Hon märkte även, hur kallt
fadern till sist besvarade Vronskis bugning, hur Vronski i vänlig
förundran såg på fadern och förgäves bemödade sig om att förstå
anledningen till någon ovänlig sinnesstämning mot honom, och hon
rodnade.

”Låt oss behålla Konstantin Dmitrijevitsj, furste”, sade
grevinnan Northstone. ”Vi skulle gärna vilja företaga ett experiment.”

”Vad för ett experiment? Kanske borddans? Tag inte illa
upp, mina damer och herrar, men enligt min åsikt är det roligare
att gömma ringen”, sade fursten, i det han såg på Vronski, i vilken
han gissade upphovsmannen. ”1 gömma ringen ligger det ändå
någon mening.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free