- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
59

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Femtonde kapitlet - Sextonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bjuda hem alla möjliga människor och inte bara utvalda
giftermålskandidater. Inbjud alla dessa vinthundar (så kallade fursten
de unga männen i Moskva) hyr en pianist och låt dem dansa, men
inte som i dag bara giftermålskandidater i och för hopkoppling.
Mig är det vidrigt att se något sådant, rent av vidrigt, men ni har
lyckats förvrida huvudet på barnet. Ljevin är en tusende gånger
bättre människa. Däremot denna petersburgernarr, denna
dussinvara, alla efter samma schablon och allesammans bara skräp. Men
även om han vore en prins av blodet, behövde min dotter inte låta
skaffa sig en friare!”

”Men vad har jag då gjort?”

”Det hör ni ju!” skrek fursten i vredesmod.

”Så mycket vet jag”, avbröt furstinnan honom, ”att vi skulle
aldrig gifta bort vår dotter, om det ginge efter din vilja. Då kunde
vi mycket hellre flytta ut på landet.”

”Det vore även det bästa!”

”Men hör då på! Har jag kanske visat mig tillmötesgående?
Inte det allra minsta. En ung man och därtill en mycket trevlig
ung man har förälskat sig i henne, och det tycks, som om hon . . .”
”Ja, nu heter det: ’det tycks!’ Men om hon nu verkligen är
förälskad i honom och han inte tänker mer på giftermål än jag? . . .
Jag kan inte alls se den här tilig jordheten! ’Ah, spiritismen! Ah,
Nizza. Ah, på balen’!” Fursten försökte härma en dam och neg
vid varje ord. ”På så sätt leda vi Katja i olycka och hon inbillar
sig verkligen, att den där karlen . . .”

”Varför tror du det om honom?”

”Jag tror det inte, jag vet det. För sådant ha vi män blick, men
inte ni kvinnor. Jag ser där en ung man, som har allvarliga
avsikter, det är Ljevin, och jag ser en stackare, som det inte är något
med och som endast vill roa sig.”

”Du har nu en gång låtit denna tanke skena i väg med dig . . .”
”Du kommer säkert att tänka på vad jag sagt, men först då det är
för sent — liksom med stackars Darja.”

”Gott, vi skola inte tala mer därom”, sade furstinnan, för vilken
tanken på stackars Darja var alltför smärtsam.

”Gott, god natt således!” Makarna gjorde korstecknet och
kysste varandra, men då de skildes åt, kände båda, att de höllo fast vid
sin åsikt.

Furstinnan hade förut varit fast övertygad om att denna kväll
skulle bli avgörande för Katjas öde och att Vronskis avsikter icke
längre kunde ifrågasättas, men mannens ord hade dock gjort henne
vacklande i denna sin övertygelse. Och då hon dragit sig tillbaka
till sitt rum, upprepade hon, alldeles såsom Katja, i största
ängslan för framtiden flera gånger för sig själv: ”Herre, förbarma dig!
Herre, förbarma dig!”

Sextonde kapitlet.

Vronski hade aldrig lärt känna ett familjeliv. Hans mor hade i
sin ungdom varit en lysande världsdam och hade under sitt äkten-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:54:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tlannakar/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free