Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Sextonde kapitlet - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samtidigt en hos honom ny känsla av rörelse över Katjas kärlek
till honom, . . det är just det behagligaste att varken från min
eller från hennes sida någonting uttalats och vi dock förstått
varandra under detta hemliga samtal med blickarna och tonnyanserna.
Och på detta sätt har hon i dag tydligare än någonsin sagt mig, att
hon älskar mig. Och så älskligt, så okonstlat och tillitsfullt det
kom fram! Jag känner, att jag har ett hjärta och att det finns
mycket gott hos mig. O, dessa kära, förälskade ögon! Då hon
sade: ’Och mycket . . .’ Nå, och vad är det med det? Ingenting,
ingenting alls. Mig bereder det nöje och även henne.” Och nu
överläde han, var han skulle kunna avsluta denna kväll. Han gick
i tankarna igenom de platser, dit han skulle kunna gå. ”På
klubben? Ett parti bezigue och en flaska champagne med Ignatov?
Nej, det vill jag inte. Till Chåteau des fleurs? Där skulle jag
träffa Oblonski. Men kupletter och kankan? Nej, det har numera
blivit motbjudande. Just därför umgås jag så gärna hos
Schtscher-batzkis, därför att jag där blir en bättre människa. Jag åker hem.”
Anländ till hotell Dussot, gick han direkt upp på sitt rum,
beställde upp sin supé dit, klädde sedan av sig och hade knappast lagt ned
huvudet på kudden, förrän han sov gott.
Sjuttonde kapitlet.
Klockan elva följande morgon åkte Vronski till
Petersburgerban-gården för att taga emot sin mor, och den första, som han
träffade på den stora yttertrappan, var Oblonski, som väntade sin syster
med samma tåg.
”Ah, ers höghet!” utbrast Oblonski. ”Vem väntar du således?”
”Jag väntar min mor”, svarade Vronski och smålog, liksom alla
människor brukade småle, då de träffade Oblonski. Han tryckte
hans hand och gick sedan med honom uppför trappan. ”Hon
anländer med det här tåget från Petersburg.”
”Jag väntade till klockan två i natt på dig. Vart åkte du, när du
lämnade Schtscherbatzkis?”
”Hem”, svarade Vronski. ”Uppriktigt sagt så kände jag mig så
belåten efter detta mitt besök hos Schtscherbatzkis, att jag inte
hade lust att gå någon annanstans.”
”Av det brända märket vet jag,
Om av ädel ras en fåle,
Och i ynglings öga ser jag,
om i hjärtat Amor sänt sin pil!”
deklamerade Stepan Arkadjevitsj alldeles så som föregående dag
under samvaron med Ljevin. Vronski smålog därvid med en
uppsyn, som om han inte rent ut ville förneka det, men övergick sedan
med ens till ett annat samtalsämne. ”Och vem skall du taga emot?”
frågade han.
”En mycket vacker kvinna”, svarade Oblonski.
”Åh, ser man på!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
