Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Adertonde kapitlet - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Nå, berätta allt för mig.” Och Stephan Arkadjevitsj började
berätta.
När de kommo fram till hans hus, hjälpte han systern ur vagnen,
suckade tungt, tryckte hennes hand och begav sig till sitt
ämbetsrum.
Nittonde kapitlet.
Då Anna kom in, satt Darja i ett litet vardagsrum tillsammans
med en ljuslockig, knubbig pojke, som redan var mycket lik sin far,
och förhörde honom hans läxa i den franska läseboken. Gossen
läste och vred samtidigt med fingrarna omkring en knapp i jackan,
som nätt och jämt hängde kvar, och bemödade sig om att slita av
den helt och hållet. Modern hade redan flera gånger tagit bort hans
hand från den, men den knubbiga lilla handen grep genast åter tag
i knappen. Då ryckte modern bort knappen och stoppade den i
fickan.
”Du måste hålla händerna stilla, Grigori”, sade hon och sträckte
ut handen efter täcket, som hon påbörjat för länge sedan och som
hon alltid grep sig an med under sorgliga stunder. Och nu krokade
hon nervöst på det, i det hon räknade maskorna. Ehuru hon förut
låtit säga sin man, att det inte angick henne, om hans syster kom
dit eller ej, hade hon förberett allt till svägerskans ankomst och
inväntade henne under största sinnesrörelse.
Darja var förkrossad av sin sorg och kunde knappast tänka på
något annat. Men det oaktat tänkte hon nu på att hennes
svägerska Anna var gift med en av de inflytelserikaste männen i Ryssland
och själv var en grande dame i Petersburg. Och till följd därav
behövde hon icke göra, vad hon sagt sin man — d. v. s., hon
ignorerade icke svägerskans ankomst. ”När allt kommer omkring, så är
det ju inte alls Annas fel”, tänkte Darja. ”Jag vet endast gott om
henne och har personligen endast erfarit godhet och vänlighet av
henne. ”Visserligen hade hon, såvitt hon kunde erinra sig, icke
fått något angenämt intryck av det Kareninska hemmet i
Petersburg. I familjelivet saknades förtrolighet. ”Men varför skulle
jag icke ta emot henne?” tänkte Darja. ”Om hon blott inte
försöker trösta mig och kommer med förmaningar, att det är en kristens
plikt att förlåta — allt detta har jag redan tänkt på tusende gånger,
men det hjälper mig inte ett dyft!”
Alla dessa dagar hade Darja varit ensam med sina barn. Att tala
med någon om sina bekymmer, det ville hon ej, och att med dessa
bekymmer i hjärtat tala om något annat det förmådde hon ej.
Men hon visste, att hon gentemot Anna på ett eller annat sätt
skulle komma därhän att hon uttalade sig helt och hållet, och än
gladde hon sig åt tanken på att få uttala allt detta, än föreföll det
henne kränkande att nödgas tala om sin förödmjukelse med henne,
hans syster, och åhöra billiga trösteord av henne.
Såsom det ofta händer, väntade hon på henne, i det hon ständigt
såg på klockan, och dock gick hon miste om det ögonblick, då den
besökande anlände, så att hon icke hörde, när det ringde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
