- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
75

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Tjugonde kapitlet - Tjuguförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Stiva har berättat för mig därom och jag önskar er lycka av hela
mitt hjärta. Han behagar mig mycket. Jag sammanträffade med
Vronski på järnvägsstationen.”

”Åh, var han där?” frågade Katja rodnande. ”Vad har således
Stiva talat om för er?”

”Stiva har talat om allt. Och det skulle glädja mig mycket,
mycket... Jag hade i går ressällskap hit med Vronskis mor”,
fortsatte hon, ”och modern talade oavbrutet om honom; han är
hennes älskling; jag vet hur betagna mödrar mången gång äro i sina
barn, men ..

”Vad berättade således hans mor om honom?”

”0, mycket, mycket. Jag vet ju, att han är hennes älskling, men
så mycket är dock säkert, att han har ett ädelt, ridderligt
sinnelag... Hon omtalade t. ex. att han velat överlåta hela
förmögenheten på brodern; redan som gosse hade han räddat en kvinna
från drunkning. Korteligen: han är en hjälte”, sade Anna leende.
Hon tänkte därvid även på de tvåhundra rubel, som han givit åt
den på järnvägsstationen förolyckades efterlevande. Men därom
berättade hon ingenting. En instinktiv motvilja avhöll henne från
att säga något därom. Hon kände, att det i denna handling hade
legat något, som stod i ett personligt samband med henne och som
icke bort vara.

”Hon bad mig mycket att komma och hälsa på hos henne”,
fortsatte Anna. ”Jag gläder mig åt att få återse den gamla damen och
skall i morgon åka till henne. Men Gud vare tackad och lovad,
Stiva stannar länge inne hos Darja i hennes rum”, tillade Anna
och reste sig upp. Katja fick det intrycket, att hon var
missbelåten med något.

”Nej, jag först! Nej, jag!” skreko barnen som nu voro färdiga
med sitt te och åter kommo inrusande till tant Anna.

”Alla på en och samma gång!” ropade Anna, sprang skrattande
dem till mötes och kastade sig tillsammans med hela den
sprattlande och av förtjusning skrikande barnskaran på golvet.

T ju g u första kapitlet.

Då teet serverades för de vuxna, kom Darja ut från sitt rum.
Stepan Arkadjevitsj följde icke med henne; han måtte ha lämnat
sin frus rum genom den andra dörren.

”Jag är rädd för att det blir dig för kallt där uppe”, sade Darja
till Anna. ”Jag skulle hellre vilja inkvartera dig här nere; då äro
vi också närmare varandra.”

”Jag ber dig enträget att inte göra dig något omak för min skull’,
svarade Anna och betraktade därvid svägerskan forskande för att
se, om en försoning ägt rum eller ej.

”Det blir kanske för ljust för dig att sova här”, anmärkte Darja.

”Jag försäkrar dig, att jag alltid och överallt sover som ett
mur-meldjur.”

”Vad är det frågan om?” frågade Stepan Arkadjevitsj, som just

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free