- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
77

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Tjuguförsta kapitlet - Tjuguandra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kommer och hämtar mig, och för ett besök är det för sent”,
anmärkte Katja.

”Förmodligen någon med handlingar”, tillade Stepan
Arkadje-vitsj. Då Anna gick förbi huvudtrappan, kom just en betjänt
uppspringande för att anmäla nykomlingen, och denne stod själv
under taklampan i förstugan. Anna, som kastade en blick ned,
kände genast igen Vronski, och en sällsam känsla av glädje,
uppblandad med fruktan, rörde sig plötsligt i hennes hjärta. Han stod
där nere utan att lägga av sig överrocken och tog just upp
någonting ur fickan. I det ögonblick, då hon befann sig i rak linje med
mellersta rummet i trapphuset, höjde han blicken, blev varse
henne, och i hans ansikte syntes ett uttryck av blygsel och
förskräckelse. Hon gick vidare med huvudet litet framåtlutat, men bakom
sig hörde hon Stepan Arkadjevitsjs höga röst, då han bad den
besökande komma med upp, och Vronskis mindre höga, mjuka, lugna
röst, då han avböjde det.

Da Anna kom tillbaka med albumet, var han icke längre där,
och Stepan Arkadjevitsj omtalade, att han endast kommit dit för
att inhämta upplysningar om en middag, som de någon av de
närmaste dagarna ämnade giva till ära för en just anländ celebritet.
”Han ville inte på några villkor stiga in. En besynnerlig
människa!” tillade Stepan Arkadjevitsj.

Katja rodnade. Hon trodde sig ensam veta, varför han kommit
dit och varför han icke ville stiga in. ”Han har varit hemma hos
oss”, tänkte hon, ”har icke funnit mig hemma och tänkte då, att
jag skulle vara här, men han ville inte stiga in, därför att han
tyckte, att det var för sent, och därför att Anna är här.”

Alla sågo på varandra utan att säga något. Så började de bese
porträtten i Annas album.

I och för sig låg det ingenting ovanligt eller förvånande däri att
någon avlade ett besök hos en vän klockan halv tio för att inhämta
upplysningar om en planerad middag men inte ville stiga in; det
oaktat föreföll det dem alla egendomligt. Mer än alla andra var
Anna av den åsikten, att detta upppförande var besynnerligt och
opassande.

Tjuguandra kapitlet.

Balen hade just börjat, då Katja tillsammans med sin mor gick
upp för den stora, i ljus badande trappan, i vilken blommande
krukväxter och pudrade lakejer i röda rockar voro posterade. Från
salongerna trängde det dova sorlet av den böljande mängden,
regelbundet som surret i en bikupa, och medan de framför spegeln
på en trappavsats ordnade sina frisyrer och sina toaletter, klingade
från balsalen de rytmiska fioltonerna från orkestern, som spelade
upp första valsen. En till åren kommen, civilklädd herre, som
stod framför en annan spegel och lade till rätta det gråa håret
över tinningarna och som utsände en stark parfymdoft, träffade
tillsammans med dem i trappan och trädde åt sidan, varvid han
med oförställd beundran betraktade den honom obekanta Katja.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free