Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Tjugufemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Bra! . . . Men hur är det med kvällsvarden? Ah, där är den
ju”, sade han, då han fick se en kypare med en bricka. ”Ställ den
här!” utropade han i förtretad ton, grep genast brännvinsflaskan,
fyllde ett glas och tömde det. ”Du vill väl också ha en?” vände han
sig till brodern. Han hade genast blivit vid bättre humör. ”Ja, vi
skola ej tala mer om Sergei Ivanovitsj. Jag gläder mig ändå åt att
återse dig. Folk får säga vad de vill, men det är dock en helt
annan känsla, när man talar med sina anhöriga. Nå, men drick då!
Och tala om för mig vad du har för dig!” fortsatte han, i det han
tuggade på en brödbit och serverade sig ännu en sup. ”Hur har
du det egentligen?”
”Jag bor ensam på landet liksom förr och ägnar mig åt
lantbruket”, svarade Konstantin. Med förfäran observerade han den
glupskhet, varmed brodern åt och drack, men bemödade sig
samtidigt om att låtsa, att han icke gav akt på det.
”Varför gifter du dig inte?”
”Det har inte fallit sig så”, svarade Konstantin rodnande.
”Varför inte det? Med mig är det visserligen slut. Jag har
förfuskat mitt liv. Jag har alltid sagt och säger det alltjämt, att
om min andel blivit utbetald då, när jag behövde den, så hade mitt
liv gestaltat sig på ett helt annat sätt.”
Konstantin skyndade sig att ge samtalet en helt annan vändning.
”Vet du också, att din Ivan är skrivare hos mig på Pokrovskoje?”
sade han.
Nikolai gjorde en knyck med huvudet och ägnade sig ett
ögonblick åt sina tankar.
”Berätta för mig om allt, som hänt på Pokrovskoje. Står huset
alltjämt kvar oförändrat och björkarna och vårt skolrum? Och
Filip, trädgårdsmästaren, lever han ännu? Så tydligt jag kommer
ihåg bersån och soffan! Vet du, du får inte ändra någonting i
huset, utan gift dig så snart som möjligt och inred allting så, som
det var förr i tiden. Då skall jag också komma på besök hos dig,
om din fru är snäll och rar.”
”Kom genast med mig”, sade Konstantin. Vad vi skulle ha
det trevligt tillsammans!”
”Jag skulle komma till dig, om jag visste, att jag inte träffar
Sergei Ivanovitsj där.”
”Du kommer inte att träffa honom. Jag lever absolut
oberoende av honom.”
”Ja, du får säga vad du vill, men du måste dock välja mellan
mig och honom”, svarade Nikolai och såg brodern skyggt i
ögonen. Denna skygghet gjorde Konstantin rörd.
”Om du vill höra min uppriktiga åsikt om den saken, så måste jag
säga dig, att jag i din tvist med Sergei Ivanovitsj står varken på din
eller på hans sida. Ni ha orätt båda två. Du har mer orätt i den
yttre formen och han mer i sakligt hänseende.”
”Ser man på! Du har således förstått det?” utbrast Nikolai
glatt.
”Men om du vill veta det, så sätter jag personligen större värde
på vänskapen med dig, därför att..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
