Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Tjugusjätte kapitlet - Tjugusjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kon, stor som. en flodhäst, vände sig om för att gömma sin lilla
kalv för de inträdande och nosade på den.
Ljevin trädde in i båset och lyfte upp den rödskäckiga lilla
kalven på dess långa, vacklande ben. Den upprörda Pava skulle just
till att rårna, men lugnade sig åter, då Ljevin sköt tillbaka kalven,
och började flämtande att slicka av den med sin sträva tunga.
Kalven stötte sökande med mulen sin mor i buken och krökte på
svansen.
”Lys hit ett tag, Fjodor, håll lyktan här”, sade Ljevin, som
granskade kalven. ”Den artar sig efter modern, även om den har
fått sin färg efter fadern. Ett mycket vackert djur. Långt, med
smala lemmar. Inte sant, den är vacker, Vasili Feodorovitsj?”
vände han sig till förvaltaren. I sin glädje över kalven hade han
redan förlåtit honom det vidbrända bovetet.
”Efter vilken av föräldrarna skulle det också kunna vara dåligt?”
svarade förvaltaren. ”Ja, och så kom agenten Semjon hit dagen
efter er avresa. Vi blir nog tvungna att göra upp kontrakt med
honom om arbetare, Konstantin Dmitrijevitsj. Om maskinen har
jag redan avlagt rapport för er.”
Genom denna enda svävande fråga såg Ljevin sig åter försatt
mitt in i driften av sitt stora, komplicerade lantbruk. Från
kostallet gick han direkt till kontoret och talade där med förvaltaren
och agenten Semjon. Sedan återvände han in i huset och begav
sig genast upp till sitt rum.
Tjugusjunde kapitlet.
Det var ett stort, gammaldags hus, och ehuru Ljevin bebodde
det ensam, så lät han dock elda i alla rummen. Han visste, att
detta var dåraktigt, han visste, att det till och med var orätt av
honom och i motsats till hans nya planer, men detta hus var för
Ljevin en hel värld. Det var den värld, i vilken hans far och hans
mor hade levat och dött. De hade här fört ett liv, som Ljevin
ansåg rent av idealiskt och som han hade hoppats att få förnya med
sin hustru och sina barn.
Modern kunde Ljevin knappast erinra sig, men den föreställning,
han gjorde sig om henne, trädde hos honom i stället för ett helgat
minne, och hans blivande maka skulle, så utmålade han det för sig,
bli ett förnyande av detta förtjusande, heliga kvinnoideal, som hans
mor hade varit. Kärleken till en kvinna kunde han ju icke alls
föreställa sig utan äktenskap, ja, han föreställde sig först barnen
och först efteråt kvinnan, som skulle skänka honom barnen. Hans
begrepp om giftermål voro följaktligen himmelsvitt olika de
begrepp, som de flesta av hans bekanta gjorde sig därom, ty för dem
var äktenskapet en vanlig affär liksom många andra. För Ljevin
var äktenskapets ingående den viktigaste handlingen i livet, av
vilken hela levnadslyckan berodde. Och nu måste han avstå från
denna lycka.
Då han kommit in i det lilla vardagsrummet, hans vanliga terum,
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
