- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
111

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Trettiofjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Nånå! Efter en god middag talar jag lika bra.”

”Ja, men efter en middag år det ingen förtjänst! Ja, då skall
jag servera er kaffe. Ni kan ju under tiden gå någonstans och tvätta
er och göra toalett”, sade baronessan, slog sig åter ned och vred
försiktigt på kranen till den nya kaffekokaren. ”Pierre, ge mig
kaffet!” vände hon sig till Petrizki, som hon för bekvämlighetens skull
kallade Pierre, utan att på minsta sätt dölja sitt förhållande till
honom. ”Jag skall lägga på mer.”

”Ni fördärvar kaffet!”

”Var inte orolig! Nå, och hur står det till med er fru?” frågade
baronessan plötsligt, i det hon avbröt Vronskis samtal med
kamraten. ”Vi ha gift bort er här. Har ni inte tagit er fru med er till
Petersburg”?

”Nej, baronessa. Jag är född ungkarl och vagabond och
kommer även att dö så!”

”Det är rätt, det är rätt! Räck mig er hand!” Och utan att
släppa Vronski, började hon under skämt och skratt att för honom
utveckla sina nya levnadsplaner och fråga honom om råd. ”Han
vill alltjämt inte samtycka till skilsmässa. Vad skall jag således
göra? (Denna ”han” var hennes man.) Vad råder ni mig till?
Kamerovski, passa på kaffet! Det kokar ju över! Ni ser ju, att
jag är upptagen av allvarliga saker! Jag skulle vilja börja
process, därför att jag vill ha min förmögenhet för egen räkning. Kan
ni förstå en sådan dumhet: under påstående att jag varit honom
otrogen, vill han dra fördel av min förmögenhet!”

Vronski åhörde med nöje den vackra fruns muntra prat, sade
henne komplimanger, gav henne halvt skämtsamma råd och anslog
genast den ton, som var bruklig i umgänget med damer av det
slaget. Enligt de gängse begreppen inom hans umgängeskretsar
uppdelades människorna i två varandra helt och hållet motsatta
kategorier. Först en lägre: det var smaklösa, dumma och framför allt
löjliga människor, som ansågo, att en man endast finge leva ihop
med den enda kvinna, som han var gift med, att en ung flicka måste
vara oskyldig, en kvinna anständig, en man stadgad, avhållsam och
solid, att man måste uppfostra sina barn och genom arbete förvärva
sitt livsuppehälle, betala sina skulder och andra liknande dumheter.
Detta var de gammalmodiga, löjliga människornas kategori. Men
det gavs även ett annat slags människor, de verkliga människorna,
till vilka de alla räknade sig själv; inom denna kategori måste man
framför allt vara elegant, storartad, djärv och glad, utan blygsel
hängiva sig åt varje lidelse och göra sig lustig över allt annat.

I första ögonblicket, under inverkan av de från Moskva medförda
intrycken från en helt annan värld, hade Vronski varit som bedövad
men, liksom då någon sticker fotterna i sina tofflor, genast åter
funnit sig tillrätta i sin förra förnöjda, angenäma värld.

Kaffet ville inte koka ordentligt, utan stänkte över alla, rann
över på den dyrbara mattan och på baronessans klänning och
framkallade därigenom den verkan, som behövdes här: gav anledning till
larm och skratt.

”Ja, farväl nu, ty annars kommer ni er aldrig för med att tvätta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free