- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
114

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Om ni vilja ha den godheten.”

Suckande gick furstinnan ut, och även fursten lämnade rummet.
Då de båda läkarna voro lämnade ensamma, började husläkaren
blygt redogöra för sin åsikt, som utmynnade i att det här var
frågan om början av en tuberkelsjukdom men att . . . o. s. v. Den
berömda läkaren hörde på honom och såg sedan helt plötsligt på
sitt tjocka guldur. ”Ja”, sade han, ”men . . .”

Husläkaren hejdade sig vördnadsfullt mitt i sin framställning.

”Men som ni vet, äro vi icke i stånd att noga fastställa början
av en tuberkels jukdom; innan vissa bestämda symptom visat sig,
kunna vi icke säga något bestämt. Men vi kunna ju hysa
förmodande. Och det gives ju vissa symptom: dålig aptit, nervös
retlighet o. s. v. Frågan är således: Vad har man att göra, då man
misstänker tuberkels jukdom, för att befordra aptiten?”

”Men ni vet ju, att det alltid ligger bakom själsliga orsaker”,
tillät husläkaren sig invända med ett leende.

”Ja, det är självklart”, svarade den berömde läkaren och såg
åter på klockan. ”Ursäkta mig, men är Jauskibron redan färdig,
eller måste man alltjämt ta omvägen?” frågade han. ”Jaså, den är
färdig. Då kan jag vara där om tjugu minuter. Vi sade således,
att uppgiften måste formuleras sålunda: Befordra aptiten och
stärka nerverna. Det ena hänger ihop med det andra; vi måste försöka
verka från båda hållen.”

”Hur skulle det vara med en resa i utlandet?” frågade husläkaren.

”Jag är motståndare till dylika utomlandsresor. Och var god och
lägg märke till detta: Om det verkligen föreligger början till en
tu-berkelsjukdom, vilket vi icke kunna veta, så hjälper en resa
utomlands inte det minsta. Det erfordras obetingat ett medel som
befordrar näringen och icke verkar skadligt.” Och nu framlade den
berömde läkaren sin plan om en brunnskur i Moskva, varvid den
huvudsakliga synpunkten tycktes vara, att brunnskuren inte kunde
skada. Husläkaren hörde på honom uppmärksamt och
aktningsfullt. Så sade han:

”Till förmån för en resa i utlandet skulle jag dock vilja
framhålla förändringen i det vanliga levnadssättet liksom även
avlägsnandet från en omgivning, som väcker till liv många minnen. Och
dessutom önskar modern det”, tillade han.

”Jaså! Nåja, om så är fallet, då få de resa. Men dessa tyska
charlataner komma att ställa till skada. De måste strängt följa
våra anvisningar . . . Nåja, då få de resa.”

Han såg åter på sitt ur. ”Det är på tiden för mig!” Och han
gick till dörren.

Den berömde läkaren förklarade för furstinnan (hans känsla för
hans värdighet som läkare föranledde honom därtill) att han måste
se den sjuka ännu en gång.

”Hur! Ännu en undersökning?” utbrast modern förskräckt.

”Visst inte, det är endast ett par detaljer, som jag vill veta,
furstinna.”

”Var då god och kom med.”

Åtföljd av läkaren, gick hon in till Katja. Med infallna,
blos-114

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free