- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
116

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fastän denne hållit ett mycket långt och utförligt tal, visade det
sig nu dock vara omöjligt att återge, vad han egentligen hade sagt.
Det intressantaste var utan tvivel, att resan utomlands var beslutad.

Darja måste ofrivilligt sucka vid tanken på att hennes bästa
väninna, hennes syster, nu skulle resa bort. Och hennes eget liv var så
föga glatt. Hennes förhållande till Stepan Arkadjevitsj hade efter
försoningen tagit en för henne ovärdig vändning. Den av Anna
företagna hopkittningen hade icke visat sig varaktig, och
familje-endräkten hade åter brutits på samma ställe. Något bestämt
förelåg icke, men Stepan Arkadjevitsj var nästan aldrig hemma;
pengar var det ävenledes mycket ont om, och Darja torterades
ständigt av misstanken att han åter var henne otrogen. Men nu sökte
hon med avsikt förjaga denna misstanke för att icke åter nödgas
genomgå svartsjukans kval. Det första anfallet av svartsjuka
kunde visserligen, då det en gång var överståndet, icke upprepas med
samma våldsamhet, och icke ens uppdagandet av en ny otrohet hade
kunnat ha en sådan verkan på henne som första gången. Dock
skulle en sådan upptäckt ha verkat störande i hennes vanliga
husliga verksamhet, och följaktligen lät hon sig bedragas och
föraktade honom och ännu mer sig själv för denna sin svaghets skull. För
övrigt pinades hon fortfarande av allehanda bekymmer för den stora
familjen; än sinade mjölken åt dibarnet, än sjuknade ett av barnen.

”Nå, hur är det hemma hos dig?” frågade modern.

”Ack, maman, vi ha mycket bekymmer. Lilly har blivit sjuk,
och jag fruktar, att det är scharlakansfeber. Därför har jag
genast kommit hit för att få underrättelser om Katja, ty om
sjukdomen verkligen skulle utveckla sig till scharlakansfeber, kan jag
icke mer gå hemifrån.”

Även gamla fursten kom nu ut från sitt arbetsrum, höll fram
kinden åt Darja att kyssa, växlade några ord med henne och vände
sig sedan till sin hustru: ”Vad har ni således beslutat? Skola ni
resa? Nå, och jag? Vad skola ni ta er till med mig?”

”Jag anser det bäst, att du stannar kvar här, Alexander”,
svarade hans hustru.

”Som ni vilja.”

”Maman, varför skall inte pappa fara med oss?” frågade Katja.
”Då har han trevligare och vi också.”

Fursten reste sig upp och smekte vänligt Katjas hår. Hon
höjde ansiktet och såg på honom, i det hon tvang sig till att le. Hon
hade alltid den känslan, att han förstod henne bättre än alla andra
i familjen, ehuru han merendels talade helt föga med henne. I sin
egenskap av den yngsta var hon faderns älsklingsdotter, och det
föreföll henne, som om hans kärlek till henne gjorde honom
skarpsynt. Då hennes blick nu mötte hans goda, blåa ögon, som
forskande sågo på henne, då föreföll det henne, som om han
genomskådade henne helt och hållet och förstode alla hennes sorgsna
tankar. Rodnande sträckte hon sig upp mot honom, i tanke att
han skulle kyssa henne, men han strök henne endast ett par gånger
över håret och sade: ”De dumma chinjongerna! Till sin verkliga
dotter kommer man inte alls, man älskar endast döda kvinnors har.
116

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free