Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Andra kapitlet - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Gott, gott! Nu låta vi saken vara! Ditt hjärta är också tungt,
det vet jag. Men vad är att göra? Och så förskräckligt stor är ju
olyckan inte heller ännu. Gud är barmhärtig . . . Tack, tack . .
sade han utan att själv veta riktigt vad han sade till svar på
furstinnans tårfuktiga kyss, som han kände på sin hand. Och fursten
lämnade rummet.
Redan förut, då Katja gråtande sprungit ut, hade Darja med
moderns och husmoderns övade blick insett, att här fanns arbete för
en kvinna att utföra, och föresatt sig att utföra detta arbete. Nu
tog hon av sig hatten, kavlade i bildlik mening upp ärmarna och
grep sig verket an. Medan modern grälat på fadern, hade Darja,
såvitt den barnsliga respekten tillät, försökt hejda modern.
Medan fursten givit utlopp åt sin bitterhet, hade hon tegat och blygts
på moderns vägnar; med öm beundran hade hon sedan sett på
fadern, då denne åter så snart blev god och vänlig. Men när
fadern nu gick ut, då grep hon sig an med att. göra det viktigaste,
nämligen att gå in till Katja och lugna henne.
”Jag har redan länge velat säga er det, maman; vet ni av, att
då Ljevin var här senast, ville han erbjuda Katja sin hand? Det
hade han förut sagt till Stiva.”
”Nå, än sen då? Jag förstår inte . .
”Då gav Katja honom kanske en korg. Har hon icke sagt
något därom till er?”
”Nej, hon har icke sagt något, varken om den ena eller om den
andra; därtill är hon för stolt. Men jag vet, att allt kommer sig
därav . . .”
”Säkerligen, men tänk endast, om hon verkligen avvisat Ljevin —
och det hade hon bestämt aldrig gjort, om inte den där andra hade
varit, det vet jag . . . Och nu har han bedragit henne så skändligt!”
”Ack, jag förstår mig inte längre på världen! Nu för tiden vilja
barnen alltid leva efter sitt eget huvud; modern får ingenting veta,
och sedan, innan man vet ordet av . . .”
”Maman, jag går in till henne.”
”Gå då! Förbjuder jag dig kanske att göra det?” svarade
modern.
Tredje kapitlet.
Då Darja kom in i Katjas vackra lilla rum, satt systern på en
låg stol omedelbart bredvid dörren och stirrade stelt på ett hörn
av mattan. Katja höjde blicken till systern, men det kalla, mörka
uttrycket i hennes ansikte förändrades ej.
”Jag går nu och kan icke på länge lämna mitt hem, och du får
inte heller komma till mig”, sade Darja och satte sig bredvid henne.
”Jag skulle gärna vilja tala några ord med dig.”
”Om vad?” frågade Katja hastigt och tittade förskräckt upp.
”Vad skulle det kunna vara annat än om din sorg?”
”Jag har ingen sorg.”
”Tala inte så, Katja. Tror du verkligen, att du skulle kunna
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
