Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förödmjukelse, hon städse kände, skärptes ytterligare därigenom
att systern påminde henne om den. En sådan grymhet hade hon
icke väntat av systern, och den väckte hennes vrede. Men
plötsligt hörde hon frasandet av kjolar och samtidigt ljudet av en
frambrytande men återhållen snyftning, och två armar slogos kring
hennes hals. Katja låg på knä framför henne.
”Kära Darja! Jag är ju så olycklig, så olycklig!” viskade hon
ångerfullt.
Och hon dolde sitt kära, av tårar överströmmade ansikte vid
Darjas sköte.
Liksom om tårarna varit den oumbärliga smörjolja, utan vilken
det ömsesidiga umgängets maskin icke kunde gå mellan systrarna,
så fortsatte de nu, sedan de gråtit ut, sitt samtal, och ehuru de
icke talade om det, som var det viktigaste för dem, utan endast
om bisaker, så förstodo de dock varandra fullkomligt. Katja
insåg, att det, som hon i vredesmod sagt om svågerns otrohet och
systerns förnedring, måste ha sårat hennes stackars Darja i djupet
av hennes hjärta, men att den sistnämnda hade förlåtit henne det.
Darja å sin sida kom på det klara med allt, som hon ville veta. Hon
förvissade sig nu om att hon haft rätt i sin övertygelse att Katjas
stora sorg låg just däri att Ljevin friat till henne och hon avvisat
honom, att Vronski narrat henne och att hon nu var redo att älska
Ljevin och hata Vronski. Men därom sade Katja ej ett ord. Hon
talade endast om sitt själstillstånd.
”Någon sorg känner jag inte”, sade hon, sedan hon lugnat sig
litet. ”Men du kan nog tänka dig, att allt blivit mig avskyvärt
och motbjudande — i främsta rummet jag själv. Du kan inte alls
föreställa dig, vilka avskyvärda tankar jag har om allt.”
”Vad kan du väl ha för avskyvärda tankar?” frågade Darja
leende.
”De allra avskyvärdaste och elakaste — jag kan inte alls
beskriva det för dig. Det är inte förtvivlan eller förtrytelse, utan
något ännu värre. Det är, som om allt gott inom mig hade gått och
gömt sig och det avskyvärdaste stannat kvar. Ja, hur skall jag
kunna klargöra det för dig?” fortsatte hon, då hon såg det
oför-förstående uttrycket i systerns ögon. ”Så snart pappa börjar tala
med mig, får jag genast den föreställningen att han endast och
allenast tänker, att jag måste gifta mig. Eller när mamma tar mig
med på en bal, så inbillar jag mig, att hon gör det endast för att
skaffa mig en man och bli av med mig. Jag vet, att det inte är
sant, men jag kan inte frigöra mig från dessa tankar. De s. k.
gifterm ålskandidaterna tål jag inte ens se. Jag har en känsla av att
de liksom taga mått på mig. Förr var det för mig ett harmlöst nöje
att iföra mig en balklänning och åka bort någonstans; jag gladde
mig åt hur jag såg ut. Men nu skäms jag och känner mig
förlägen. Nå, och vad säger du därom . . . läkarn, ja, och . . .”
Katja tystnade. Hon hade även velat säga, att sedan denna
förändring inträtt hos henne, hade även Stepan Arkadjevitsj blivit
henne outhärdligt motbjudande och att hans blotta åsyn hos henne
väckte till liv de fulaste tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
