- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
121

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tredje kapitlet - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Ja, så är det”, fortsatte hon. ”Allt framträder för mig i den
fulaste dagar. Det är min sjukdom. Kanske det går över . . .”
”Du får inte tänka på det . . .”

”Det ligger inte i min makt. Endast när jag är tillsammans med
barnen, känner jag mig väl till mods, endast hos dig.”

”Skada, att du inte på länge kan komma hem till mig.”

Ӂh, jag kommer nog. Scharlakansfeber har jag haft; jag skall
nog genomdriva det hos mamma.”

Katja fick sin vilja fram, flyttade över till systern och vårdade
barnen under hela den långa scharlakansfebern, ty såsom sådan
avslöjade sig sjukdomen. De båda systrarna förde alla sex barnen
välbehållna genom sjukdomen, men Katjas hälsotillstånd
förbättrades ej, och vid tiden för de stora fastorna avreste hela familjen
Schtscherbaztki till utlandet.

Fjärde kapitlet.

Den högre societeten i Petersburg bildar egentligen blott en
enda krets, i vilken alla känna, ja, till och med besöka varandra. Men
inom denna stora krets finns det särskilda underavdelningar. Anna
Arkadjevna Karenina hade vänner och umgicks i tre olika kretsar.
En av dessa var hennes mans officiella umgängeskrets och
utgjordes av hans kolleger och underordnade, som i sällskapligt hänseende
på de mångfaldigaste, brokigaste sätt voro förenade eller skilda
från varandra. För denna krets, till vilken hennes mans
tjänste-intressen hänvisat henne, hade hon trots alla övertalningar av
grevinnan Lydia Ivanovna, aldrig lyckats få någon riktig smak, och
hon undvek den så mycket som möjligt. En annan krets, som
stod henne närmare, var den, tack vare vilken Alexei Alexandrovitsj
gjort karriär. Grevinnan Lydia Ivanovna var medelpunkten inom
denna krets. Medlemmarna i den voro gamla, fula, dygdiga, fromma
damer och kloka, lärda, äregiriga män. En av de kloka män, som
tillhörde denna krets hade givit den namnet ”Petersburgssocietetens
samvete”. Alexei Alexandrovitsj uppskattade denna krets mycket
högt, och Anna, som utmärkt förstod sig på att leva sig in med alla
möjliga människor, hade under den första tiden av sin vistelse i
Petersburg även funnit vänner inom denna krets. Men nu, efter
hennes återkomst från Moskva, föreföll denna krets henne outhärdlig.
Det förekom henne, som om icke blott hon själv utan även alla
de andra ständigt förställde sig, och det var så tråkigt och otrevligt
i detta sällskap, att hon umgicks så litet som möjligt hos
grevinnan Lydia Ivanovna.

Den tredje kretsen slutligen, med vilken Anna stod i förbindelse,
var den så kallade stora världen, balernas, dinéernas, de lysande
toaletternas värld, den värld, som med ena handen klängde sig fast
vid hovet för att icke sjunka ned till den halvvärld, som
medlemmarna av denna krets visserligen påstodo sig förakta men med vilken
de icke blott hade en liknande utan rent av en och samma smak.
Annas förbindelse med denna krets upprätthölls genom furstinnan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free