- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
130

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Sjätte kapitlet - Sjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att jag borde skämmas, men under en operaföreställning somnar
jag, under det att jag på en opera comique har förtjusande roligt.
I dag...”

Han nämnde en fransk aktris namn och skulle berätta något
om henne, men gesantfrun avbröt honom med skämtsam, låtsad
förfäran:

”Var snäll och berätta inte för oss något om dessa avskyvärda
saker!”

”Nåja, då skall jag låta bli det, och det kan jag göra så mycket
lättare, som dessa avskyvärda saker äro bekanta för er alla!”

Sjunde kapitlet.

Vid dörren hördes steg, och furstinnan Betsy, som visste, att
det var fru Karenina, kastade en blick på Vronski. Han blickade
mot dörren, och hans ansikte hade att uppvisa ett nytt, sällsamt
uttryck. Glatt, oavvänt och samtidigt blygt blickade han den
inträdande till mötes och reste sig långsamt upp. Anna trädde in
i salongen. Hon höll sig, som alltid, mycket rak och tillryggalade,
utan att ändra riktningen av sin blick, med lätta, snabba steg det
lilla avståndet, som skilde henne från värdinnan, tryckte hennes
hand, smålog och såg sig med detta småleende på läpparna omkring
efter Vronski. Vronski bugade sig djupt och sköt fram en stol
åt henne.

Hon tackade endast med en böjning på huvudet, rodnade och
anlade sedan en sträng uppsyn. Men ögonblicket efteråt nickade
hon åt sina bekanta, tryckte de händer, som sträcktes fram mot
henne, och vände sig till värdinnan:

”Jag var hos grevinnan Lydia och hade redan tidigare ämnat
mig till er men blev uppehållen där. Sir John var hos henne. En
mycket intressant man!”

”Ah, missionären!”

”Ja. Han berättade på ett mycket fängslande sätt om livet i
Indien.”

Samtalet, som avbrutits genom Annas ankomst, fladdrade åter
upp, likt lågan på en i drag stående lampa.

”Sir John! Ja, sir John! Jag har träffat honom. Han talar
mycket bra. Fru Vlasjeva är alldeles förälskad i honom.”

”Är det således avgjort, att den yngsta fröken Vlasjeva skall
gifta sig med herr Topov?”

”Ja, det sägs, att saken är avgjord.”

”Jag är förvånad över föräldrarna. Det påstås vara ett
giftermål av kärlek.”

”Ett giftermål av kärlek? Vad har ni för antedeluvianska
åsikter! Vem talar nu för tiden om kärlek?” sade gesantfrun.

”Vad är att göra? Det där dumma, gamla modet håller
alltjämt i sig”, anmärkte Vronski.

”Illa för dem som alltjämt rättar sig efter detta mod. Jag
känner endast till sådana lyckliga äktenskap, som äro
resonemangs-partin.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:54:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tlannakar/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free