- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
131

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Sjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Men hur ofta händer det icke, att lyckan blåser bort vid dylika
resonemangspartin som damm för vinden, därför att denna lidelse,
som icke erkänner några berättiganden, uppträder på arenan”,
svarade Vronski.

”Men resonemangspartin kalla vi sådana, i vilka båda parterna
redan ha rasat ut. Det är samma historia som med
scharlakans-feber. Man måste ha genomgått den.”

”Då måste man hitta på något sätt att inympa kärleken liksom
vaccinering mot koppor.”

”1 min ungdom var jag förälskad i en klockare”, sade furstinnan
Mjachkaja. ”Jag vet inte om det hjälpte mig.”

”Nej, utan skämt, säger jag, att man för att veta vad kärleken är
först måste begå ett misstag och sedan korrigera detta misstag”,
sade furstinnan Betsy.

”Även efter det att man gift sig?” frågade gesantfrun skämtande.

”Det är aldrig för sent att bättra sig”, citerade diplomaten det
engelska ordspråket.

”Ja, så är det”, inföll Betsy. ”Man måste först begå ett misstag
och sedan rätta detta misstag. Vad säger ni därom?” vände hon
sig till Anna, som med ett nästan omärkligt, stelt leende på
läpparna åhörde detta samtal.

”Jag säger”, svarade Anna, ”att, liksom man säger: så många
huvuden, så många åsikter, så kan man även säga: så många
hjärtan, så många slags kärlek.”

Vronski hade sett på Anna och med beklämt hjärta väntat på
hennes svar. Då hon svarat detta, suckade han, liksom efter en
överstånden fara. Anna vände sig plötsligt till honom:

”Jag har emottagit ett brev från Moskva. Man skriver, att
Katja Schtscherbatzkaja är mycket sjuk.”

”Verkligen?” svarade Vronski med rynkad panna.

Anna såg på honom med sträng min.

”Intresserar det er icke?”

”Jovisst, mycket. Vilka närmare detaljer har man meddelat er,
om jag får lov att fråga?” svarade han.

Anna reste sig upp och gick fram till Betsy.

”Vill ni ge mig en kopp te?” sade hon, i det hon stannade bakom
hennes stol.

Medan Betsy serverade teet, kom Vronski åter fram till Anna.

”Vad skriver man således till er?” frågade han ännu en gång.

”Jag tycker ofta, att män icke ha någon förståelse för vad som
är oädelt, ehuru de tala så mycket därom”, sade Anna utan att
besvara hans fråga. ”Det har jag redan länge velat säga er”, tillade
hon; så gick hon några steg till och slog sig ned vid ett litet bord
med album.

”Jag förstår icke helt och hållet meningen med era ord”, sade
han, i det han bar fram koppen till henne.

Hon såg på den lediga platsen i soffan brevid henne, och han
satte sig genast.

”Ja, jag ville säga er det”, upprepade hon utan att se på honom.
”Ni har handlat dåligt, mycket dåligt.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free