- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
134

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Sjunde kapitlet - Åttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

endast med svårighet in den vänstra hästen, som stegrade sig,
därför att den frös. Betjänten stod vid den öppnade vagnsdörren.
Portieren stod likaledes vid porten med handen på klinkan. Anna
Arkadjevna frigjorde med ena handen en spets på sin
klänningsärm, som fastnat på en hake i hennes päls, och lyssnade med
förtjusning till vad Vronski sade henne, då han följde henne ut.

”Ni har visserligen ingenting sagt, och jag begär heller
ingenting”, sade han, ”men ni vet, att jag icke har någon användning
för vänskap. För mig är endast en lycka möjlig här i livet, just
detta ord som ni inte alls tycker om ... Ja, kärleken ..

”Kärleken” upprepade hon långsamt, och i samma ögonblick
som hon fått spetsen loss, tillade hon: ”Jag tycker icke om detta
ord, därför att det enligt min åsikt betyder alldeles för mycket,
vida mer än ni kan föreställa er.” Hon såg honom rätt i ansiktet.
”På återseende!”

Hon räckte honom handen, gick med snabba, spänstiga steg förbi
portieren och försvann in i vagnen.

Hennes blick och beröringen av hennes hand kände han, som
om det varit eld. Han kysste sin egen hand på den fläck, där
Anna hade berört den, och åkte hem, överlycklig i medvetandet
om att han denna kväll gjort större framsteg i riktning mot sitt
mål än på de två senaste månaderna.

Åttonde kapitlet.

Alexei Alexandrovitsj hade icke funnit något besynnerligt eller
opassande i att hans fru suttit tillsammans med Vronski vid ett
särskilt bord och fört ett livligt samtal om något med honom, men
han hade märkt, att det förefallit de övriga gästerna egendomligt
och opassande, och till följd därav föreföll det även honom
opassande. Han kom till den övertygelse, att han måste tala med sin
hustru därom.

Då han kom hem, gick han efter vanligheten in i sitt arbetsrum,
satte sig i sin länstol, slog upp en bok om påvedömet på den plats,
där papperskniven låg, och läste som vanligt till klockan ett. Men
gång på gång strök han sig med handen över den höga pannan och
skakade på huvudet, som om han velat förjaga någonting. Vid
vanlig tid reste han sig upp och gjorde toalett för natten. Anna
Arkadjevna hade ännu icke kommit hem. Med boken under armen
gick han upp, men under det hans tankar eljest brukade röra sig
om tjänsteangelägenheter, sysselsatte de sig denna kväll med hans
hustru och någonting oangenämt, som stod i samband med henne.
Mot sin vana gick han icke till sängs, utan började med händerna
på ryggen gå av och an genom raden av rum. Han kunde icke
lägga sig, därför att han kände, att han dessförinnan
nödvändigtvis måste begrunda denna nya omständighet från alla håll.

Alexei Alexandrovitsj var icke svartsjuk. Svartsjuka var enligt
hans åsikt en förolämpning mot hustrun; för sin hustru måste man
ha förtroende, d. v. s. hysa fullständig tillit till att hans unga
134

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free