Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tet med”, tänkte han. ”Ah!” utbrast han glatt och höjde båda
armarna i luften. ”Det kallar jag ett glädjande besök! Ack, hur jag
gläder mig åt din ankomst!” utropade han, då han kände igen
Ste-pan Arkadjevitsj.
”Nu får jag säkert veta, om hon är gift eller när hon skall
gifta sig”, tänkte han.
Och denna vackra vårdag kände han, att minnet av henne icke alls
smärtade honom.
”Nå, du har väl inte väntat mig?” sade Stepan Arkadjevtisj, i
det han steg ut ur släden med smutsklimpar på näsan, kinderna och
ögonbrynen, men strålande av hälsa och munterhet. ”Jag har
kommit, för det första för att få återse dig en gång”, sade han, i det
han omfamnade och kysste honom, ”för det andra för att jaga
morkulla och för det tredje för att sälja skogen i Jerguschovo.”
”Präktigt! Vad säger du om denna vår? Men kunde du
komma fram med släde?”
”Med vagnen hade det gått ännu sämre, Konstantin
Dmitrije-vitsj”, svarade kusken, som var bekant med Ljevin.
”Jag gläder mig över din ankomst, jag gläder mig alldeles
ofantligt.” Och han smålog därvid av hela sitt hjärta, riktigt barnsligt glad.
Ljevin förde sin vän till gästrummet, dit även dennes bagage
fördes; en kappsäck, ett gevär i fodral och ett väldigt cigarrfodral.
Sedan lämnade han honom ensam, för att han skulle få tvätta och klä
om sig, och gick under tiden själv till kontoret för att ombestyra
det erforderliga för plöjningen och klöversådden. Agafja
Michai-lovna, som alltid tänkte mycket på husets heder, infångade honom
i förrummet och gjorde honom frågor om middagen.
”Sköt om det, som ni själv vill, men det måste gå fort”,
svarade han och gick till förvaltaren.
Då han kom tillbaka, trädde Stepan Arkadjevitsj, tvättad,
kammad och med ett strålande leende på läpparna, ut genom dörren,
och de gingo tillsammans upp i övre våningen.
”Åh, vad jag gläder mig åt att jag verkligen en gång befinner mig
i din smygvrå! Nu skall jag äntligen uppdaga, vad du har för
dig för hemligheter. Men jag avundas dig verkligen. Ett sådant
hus. Så präktigt allting är här! Så ljust och vänligt!” sade
Stepan Arkadjevitsj och glömde därvid helt och hållet, att det inte
alltid var vår och så vackert väder som just nu. ”Och en sådan
präktig människa din gamla barnjungfru är! Det vore
naturligtvis trevligare med en söt liten husjungfru, men gumman passar
bra ihop med ditt munkväsen och din stränga levnadsvandel.”
Stepan Arkadjevitsj berättade många intressanta nyheter,
däribland en, som hade särskilt intresse för Ljevin, nämligen att hans
bror, Sergei Ivanovitsj, hade för avsikt att tillbringa denna
sommar hos honom på landet.
Om Katja och familjen Schtscherbatzki sade Stepan Arkadjevitsj
icke ett ord. Han framförde endast en hälsning från sin fru.
Ljevin var honom tacksam för denna finkänslighet och gladde sig
mycket över sin gäst. Liksom alltid hade under denna tid av
ensamhet samlat sig hos honom en hel massa tankar och känslor, om vil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
