- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
150

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ka han icke kunde tala med de människor, som han hade omkring
sig på egendomen, och nu uttömde han hela sitt hjärta för Stepan
Arkadjevitsj: sin poetiska glädje över våren, vad som misslyckats
för honom i lantbruket, vad han planerade och hans egna tankar
om de böcker, som han läst.

Agafja Michailovnas och kockens bemödanden att laga till en
särskilt god middag hade endast till följd att de båda hungriga
vännerna slogo sig ned och åto duktigt med smörgås, gåsbröst och
konserverad svamp och att Ljevin sedan befallde, att soppan skulle
serveras utan de ännu icke färdiga pastejerna, med vilka kocken
alldeles särskilt ämnat överraska gästen. Men fastän Stepan
Arkadjevitsj var van vid helt andra middagar, fann han allting
överdådigt: kumminbrännvinet och brödet och smöret och alldeles
särskilt gåsbröstet och svampen och nässelkålen och hönset med vit
sås och det vita krimvinet; allt påstod han vara förträffligt och
underbart.

”Utmärkt! Utmärkt!” sade han, då han efter steken tände en
tjock cigarrett. ”Jag känner mig i dag här hos dig till mods, som
om jag från en ångare med dess larm och oväsen stigit i land på en
stilla strand. Du tycker således, att vi måste studera arbetaren
som ett mycket väsentligt element och därigenom låta leda oss vid
valet av våra lantbruksmetoder. Jag är lekman på detta område,
men jag skulle dock tro, att tvärtom den teoretiska vetenskapen
och dess praktiska användning även å sin sid utöva inflytande på
arbetaren.”

”Ja, men vänta litet. Jag talar icke om nationalekonomien, utan
om det vetenskapliga lantbruket. Det måste på samma sätt som
naturvetenskapen iakttaga de för handen varande fakta och med
sina ekonomiska, etnografiska . . .”

I samma ögonblick kom Agafja Michailovna in med inkokt frukt.

”Åh, men Agafja Michailovna”, sade Stepan Arkadjevitsj till
henne, i det han kysste spetsarna på sina knubbiga fingrar, ”ett
sådant utmärkt gåsbröst ni har och ett sådant __utmärkt
kumminbrännvin! . . . Men hur är det, Konstantin? Är det på tiden?”
tillade han.

Ljevin tittade ut genom fönstret efter solen, som redan sjönk
ned bakom skogens kala trädtoppar.

”Ja, det är på tiden”, sade han. ”Kusma, låt spänna för
jaktvagnen!” Och därmed sprang han själv ned.

När Stepan Arkadjevitsj ävenledes kommit ned, tog han med
stor omsorg segelduksöverdraget av den lackerade lådan, öppnade
denna och började sätta ihop sitt dyrbara gevär av nyaste
konstruktion. Kusma, som redan vädrade stora drickspengar, vek icke
från gästens sida och drog på honom sockor och stövlar, som Stepan
Arkadjevitsj gärna lät honom göra.

”Dra försorg om, Konstantin, att om handlanden Rjabinin skulle
komma — jag har skrivit till honom, att han skall komma hit i
dag — ditt folk låter honom stiga in och säger, att han skall vänta
på mig.”

”Tänker du sälja din skog till Rjabinin?”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:54:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tlannakar/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free