- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
154

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Femtonde kapitlet - Sextonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Låt oss stanna en stund till”, sade Ljevin.

”Som du vill.”

De stodo nu på ungefär femton stegs avstånd från varandra.

”Stiva”, sade Ljevin helt oväntat. ”Varför har du inte talat om
för mig, huruvida din svägerska är gift eller skall gifta sig?”

Ljevin kände sig så lugn och fattad, att han trodde, att intet
svar skulle kunna göra honom upprörd. Men det, som Stepan
Arkadjevitsj svarade, hade han verkligen inte väntat.

”Det har inte alls fallit henne in att gifta sig, och hon hyser inte
en tanke på att göra det. Hon är emellertid mycket sjuk, och
läkarna ha skickat henne utomlands. Man fruktar till och med att
det gäller hennes liv.”

”Vad säger du?” utbrast Ljevin. ”Mycket sjuk? Vad felas
henne? Hur har hon . . .”

Medan de talade sålunda, spetsade Laska öronen, blickade upp
mot himmelen och kastade sedan en förebrående blick på de båda
jägarne.

”Nu är just rätta tillfället att prata”, tänkte hon. ”Och där
flyger en. De se den inte!”

Men just i detta ögonblick hörde båda en skarp vissling,
samtidigt flammade två blixtar och knallade två skott. Den högt
däruppe flygande morkullan fällde plötsligt ihop vingarna och föll
ned bland buskarna, vars tunna kvistar krökte sig under den.

”Det var fint! Gemensamt byte!” utbrast Ljevin och sprang
med Laska in bland buskarna för att leta efter morkullan. ”Ack,
vad är det, som just väckt till liv en sådan oangenäm känsla hos
mig? Åh, javisst! Katja är sjuk! . . . Vad är att göra åt den
saken? Det gör mig mycket ont”, tänkte han.

”Ah, har du hittat den? Du är en klok hund!” sade han, tog
den ännu varma fågeln ur Laskas mun och stoppade ned den i den
nästan fyllda jaktväskan. ”Jag har hittat den, Stiva!” ropade han.

Sextonde kapitlet.

Under hemfärden gjorde Ljevin frågor om alla enskildheter i
Katjas sjukdom och familjen Schtscherbatzkis planer, och ehuru
han hade blygts att erkänna det, så var dock det, som han fick veta,
honom angenämt. Angenämt därför att han nu dock kunde
hoppas och ännu angenämare därför att nu led hon, som tillfogat honom
så mycket lidande. Men när Stepan Arkadjevitsj började tala
om orsakerna till Katjas sjukdom och därvid nämnde namnet
Vron-ski, då avbröt Ljevin honom: ”Jag har inte någon som helst
rättighet att lära känna enskildheterna av familjelivet, och uppriktigt
sagt, så har jag inte heller något intresse för dem.”

Stepan Arkadjevitsj smålog för sig själv, då han iakttog den
plötsliga, honom så välbekanta förändringen i Ljevins ansikte, som
nu var lika dystert, som det ögonblicket förut varit glatt.

”Har du redan avslutat affären om skogen med Rjabinin?”
frågade Ljevin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free