- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
155

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Sextonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Ja. affären är uppgjord. Det är ett ganska hyggligt pris, 38,000.
Åttatusen med ens och resten fördelad på sex år. Jag har länge
pinats med den där historien. Ingen människa vill ge mer.”

”Det vill säga, att du så gott som skänkt bort skogen”,
anmärkte Ljevin med dyster min.

”Hur så?” frågade Stepan Arkadjevitsj med ett godmodigt
leende, enär han visste, att Ljevin numera hade något att anmärka
på allt.

”Därför att skogen är värd minst femhundra rubel pr desjatin.”
”Ja, ser man bara på dessa lantbrukare!” sade Stepan
Arkadjevitsj skämtsamt. ”Nej, en sådan föraktfull ton ni anslå mot oss
stackars stadsbor! . . . Men när det gäller att göra upp en affär,
så klara vi dock den saken bäst. Tro mig, jag har beräknat allt”,
fortsatte han. ”Skogen är så fördelaktigt såld, att jag nästan
fruktar, att köparen skall göra ett försök att draga sig tillbaka. Det är
ju inte något slöjdvirke”, förklarade Stepan Arkadjevitsj i sin
strävan att genom ordet ”slöjdvirke” fullständigt övertyga Ljevin om
grundlösheten i hans tvivel, ”utan till största delen bränsle. Och
han ger ju mig tvåhundra rubel pr desjatin.”

Ljevin smålog föraktfullt. ”Det där sättet känner jag igen”,
tänkte han. ”Så gör inte bara han, utan så göra alla stadsbor.
När de under loppet av tio år varit ett par gånger ute på landet
och snappat upp två, tre lantbrukstermer, så använda de dem, både
när de passa och när de inte passa, och äro fullt och fast
övertygade om att de nu förstå sig på allting. ’Slöjdvirke’, ’tvåhundra
rubel pr desjatin’. Där slänger han omkring sig med dylika
uttryck och förstår själv icke vad han säger.”

"Jag hyser inte en tanke på att vilja lära dig det, som du
skriver som ämbetsman”, sade han, ”och om så behövs, skall jag be
dig om upplysning. Men du är utan vidare övertygad om att du
känner till allt om forst väsendet. Det är dock inte så lätt. Har
du räknat träden?”

"Hur skall man kunna räkna träden?” frågade Stepan
Arkadjevitsj, skrattande i sitt bemödande att få vännen ut ur hans dåliga
humör.

"Förmår då ens en ande hög att räkna
De stjärnors strålar och sanden uppå havets botten”,
deklamerade han.

”Ja, men Rjabinins höga ande kan göra det. Och ingen
virkeshandlare köper en skog, utan att dessförinnan ha räknat träden,
om man inte ger honom den för intet, liksom du nu gör. Jag
känner till din skog. Varje år är jag där på jakt, och din skog
är värd femhundra rubel kontant per desjatin, och han ger dig
bara tvåhundra och det i olika avbetalningar! Det vill säga, att
du skänkt honom omkring sextiotusen rubel.”

”Har man hört på maken till fantastiska beräkningar!”
svarade Stepan Arkadjevitsj i klagande ton. "Varför har således ingen
bjudit mig så mycket?”

"Därför att den där karlen är i maskopi med alla andra
virkeshandlare; han har betalt dem för att de skola avstå från affären.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free