- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
162

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Adertonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

met för att kunna ägna sig åt regementets och kamraternas
intressen. Vronski visste, att kamraterna tänkte så om honom, och
oavsett att detta liv tilltalade honom, kände han sig förpliktad att
genom sitt uppförande bekräfta den om honom rådande åsikten.

Det är självklart, att han icke talade med någon av kamraterna
om sin kärlek; ja, icke ens under de svåraste dryckeslag lät han
undslippa sig ett ord därom (för övrigt berusade han sig över
huvud taget aldrig så, att han förlorade herraväldet över sig själv),
och han täppte alltid till munnen på de kamrater, som möjligen
tilläto sig göra anspelningar på hans förhållanden. Men det
oaktat var hans kärleksförhållande bekant för hela staden; alla gissade
mer eller mindre rätt naturen av hans förhållande till fru
Kare-nina; de flesta unga männen avundades honom just det, som i
denna kärlek var för honom det pinsammaste, nämligen att Karenin
beklädde en sådan hög ställning och till följd därav detta
kärleksförhållande var utsatt för allas blickar.

Av de unga kvinnorna hade många redan förut avundats Anna,
och det hade länge förargat dem, att hon inom sällskapslivet
allmänt betecknades såsom en ”alltigenom anständig kvinna”; dessa
gladde sig nu i förväg åt att deras antaganden voro korrekta och
väntade på den definitiva omsvängningen i den offentliga
meningen för att med hela tyngden av sitt förakt kunna kasta sig över
Anna. De höllo redan i beredskap smutsklumparna, som de skulle
kasta på henne, så fort rätta ögonblicket var inné. Däremot voro
de flesta människor, som uppnått en högre ålder och
samhällsställning, mycket missnöjda över den skandal, som förestod inom
societeten.

Då Vronskis mor fått höra talas om denna förbindelse, hade hon
till en början varit riktigt belåten därmed; för det första därför
att enligt hennes åsikt ingenting var så lämpat att giva en ung man
i glänsande ställning den sista polityren som ett förhållande inom
de högsta samhällslagren, och för det andra därför att fru Karenina,
som hon tyckt så mycket om och som berättat så mycket för
henne om sin lilla son, nu ändå — enligt grevinnan Vronskajas
uppfattning — var av alldeles samma slag, som alla andra vackra,
eleganta kvinnor. Men hon hade nyligen fått veta, att hennes
son avböjt en för hela hans karriär viktig post för att få stanna
kvar vid regementet i Petersburg, där han kunde få träffa fru
Karenina; hon hade även fått veta, att högt uppsatta personer
starkt ogillade hans förhållande, och till följd därav ändrade även
hon mening. Det misshagade henne även, att efter allt hon hört
om detta kärleksförhållande, här icke var fråga om en lysande,
trevlig förbindelse i den stora världens stil (mot en sådan hade hon
icke haft något att invända) utan om ett slags förtvivlad
Werther-lidelse, som kunde förleda honom till dårskaper. Hon hade icke
återsett honom sedan hans överraskande avresa från Moskva, och
nu uppmanade hon honom genom sin äldsta son att komma till
henne.

Även den äldre brodern var missbelåten med den yngre. Han
undersökte icke av vilket slag denna kärlek var, huruvida den var
162

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free