- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
164

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Nittonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mentet; den andra var en tjock, äldre officer med ett armband
om handleden och sura ögon.

Vronski kastade en blick på dem och gjorde sedan en grimas.
Han låtasade, att han icke alls såg dem, utan började äta och
samtidigt snegla i sin bok.

”Nå, styrker du dig till arbetet?” sade den tjocke officeren och
slog sig ned bredvid honom.

”Som du ser”, svarade Vronski med rynkad panna och torkade
sig om munnen, utan att höja blicken.

”Är du inte rädd för att bli för tjock?” fortsatte den andre och
drog fram en stol åt den unge officeren.

”Vad?” frågade Vronski i förargad ton, i det han med en åtbörd
av motvilja förvred ansiktet.

”Är du inte rädd för att bli för tjock?”

”Ordonnans, sherry!” ropade Vronski utan att svara honom,
lade boken på andra sidan och fortsatte att läsa.

Den tjocke officeren tog vinlistan och vände sig till sin yngre
kamrat.

”Tag själv reda på vad vi skola dricka”, sade han och räckte
honom vinlistan.

”Kanske rhenvin?” svarade denne. Han sneglade skyggt på
Vronski och bemödade sig om att vrida sin knappast spirande lilla
mustasch. Då han såg, att Vronski icke vände sig om, reste han
sig upp.

”Vi gå in i biljardrummet”, sade han.

Den tjocke reste sig lydigt, och de gingo fram till dörren.

I detta ögonblick kom ryttmästare Jaschvin, en mycket lång,
ståtlig man, in i rummet, nickade med en knyck på huvudet uppåt
åt de båda officerarna och trädde fram till Vronski.

”Ah! där är han ju!” utbrast han och gav honom med sin stora
hand en klapp på axeln. Vronski vände sig om med förargad min,
men ögonblickligen lyste hans ansikte upp av det honom säregna
uttrycket av lugn, fast vänlighet.

”Det är förståndigt av dig, Alexei”, sade ryttmästaren med sin
väldiga basröst. ”Nu måste du äta en bit och dricka ett litet glas,
men inte mer än ett.”

”Jag har inte alls någon aptit.”

”Där äro ju de båda oskiljaktiga”, anmärkte Jaschvin med en
ironisk blick efter de båda officerarne, som i detta ögonblick gingo
ut ur rummet. Han slog sig ned bredvid Vronski, varvid han
drog ihop sina för stolens höjd mycket för långa, med engelska
ridbyxor beklädda över- och underskänklar i spetsig vinkel. ”Varför
kom du i går inte på teatern i Krasnoje Selo? Numerova var inte
alls illa. Var var du således?”

”Utan att tänka på det stannade jag litet länge hos Tverskis”,
svarade Vronski.

”Ah!” sade Jaschvin.

Jaschvin, en spelare, en drinkare och en människa som icke
blott saknade moraliska grundsatser, utan rent av tagit
immoralitet till grundsats, denne Jaschvin var Vronskis bäste vän
164

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:54:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tlannakar/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free