- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
166

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tjugonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Petrizki reste sig plötsligt på knäna och såg sig omkring.

”Din bror har varit här”, sade han till Vronski. ”Han väckte
mig, måtte f—n ta honom! Han sade, att han skulle komma
tillbaka.” Därmed kastade han sig åter ned på kuddarna och drog
täcket över sig. ”Låt mig vara i fred!” ropade han förargad till
Jaschvin, som ville dra av honom täcket. ”Låt mig vara i fred!”
Han vände sig om och slog upp ögonen. ”Säg hellre, vad jag skall
dricka. Jag har en sådan gräslig smak i munnen, att..

”Brännvin är det allra bästa”, svarade Jaschvin med sin
kraftiga basröst. ”Teteschtschenko, hämta brännvin och gurkor åt
herrn!” skrek han. Det beredde honom uppenbarligen nöje att
höra sin egen röst.

”Menar du brännvin? Ja?” frågade Petrizki, i det han lade
pannan i djupa veck och gnuggade sig i ögonen. ”Dricker du
då med?” frågade Petrizki, i det han reste sig upp och svepte in
sig upp under armarna i en tigrerad filt. Han ställde sig vid
dörren i mellanväggen, höjde armarna i luften och började sjunga på
franska: ”Det var en konung i Thu-u-u-le! Vronskin, dricker du
med?”

”Låt mig vara i fred!” svarade Vronski och tog på sig
uniformsrocken, som hans betjänt räckte honom.

”Vart skall du ta vägen?” frågade Jaschvin honom. ”Där är ju
även din trojka”, tillade han, då vagnen körde fram.

”Till stallet, och sedan måste jag till Brjanski med anledning
av hästarna”, svarade Vronski.

Vronski hade verkligen lovat att komma till Brjanski, som
bodde tio verst från Peterhof, för att lämna honom pengarna för
hästarna, och han hade även gärna avlagt detta besök. Men hans
kamrater förstodo med ens, att han även hade för avsikt att fara
någon annanstans.

Petrizki fortsatte att tralla, men knep ihop ena ögat och sköt
ut läpparna, som om han velat säga: ”Vi veta nog, vad det där
är för en Brjanski!”

Jaschvin inskränkte sig till att säga: ”Passa bara på, så att du
inte kommer för sent.” Så tillade han för att byta om samtalsämne:
”Nå, gör min ljusbruna sin sak bra?” Han betraktade genom
fönstret stånghästen, som Vronski hade köpt av honom.

”Halt!” ropade Petrizki efter Vronski, som redan var på väg
ut. ”Din bror lämnade kvar ett brev och en biljett till dig. Vänta
litet, var kunna de vara?”

Vronski stannade. ”Nå, var äro de således?”

”Var de äro? Ja, det är just frågan!” sade Petrizki patetiskt
och strök sig med pekfingret över näsan.

”Nå, men säg det då! Det är ju en dumhet!” sade Vronski
leende.

”1 kakelugnen är det inte eldat. De måste vara här någonstans.”

”Sluta nu med de där dumheterna. Var är brevet?”

”Jag har verkligen glömt det. Eller har jag kanske bara drömt
alltsammans? Vänta litet, vänta litet! Du behöver ju inte ge-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free