- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
168

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tjugonde kapitlet - Tjuguförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

varvid han visade sina präktiga tänder, sköt mössan över den kala
fläcken, gick ut och steg upp i vagnen.

Tjugu första kapitlet.

Det provisoriska stallet, ett brädskjul, var inrett omedelbart
invid kapplöpningsbanan och dit hade Vronskis häst enligt hans
tillsägelse förts över redan föregående dag. Han hade ännu icke
sett den. Under de senaste dagarna hade han själv icke ridit
djuret, utan låtit tränaren göra det, och nu visste han icke alls, i
vilket tillstånd hans häst kommit fram och för ögonblicket befann sig.
Han hade knappast stigit ur vagnen, förrän hans groom, som
redan på avstånd känt igen vagnen, ropade ut tränaren. Den magre
engelsmannen i höga stövlar och kort jacka, slätrakad så när som
en tofs på hakan, kom honom till mötes med jockejens vanliga
otympliga gång.

”Nå, hur är det med Frou-Frou?” frågade Vronski på engelska.

”All right, sir", svarade engelsmannens röst någonstans långt
nere i strupen. ”Det är bättre, att ni inte går in till henne”,
till-lade han. ”Jag har lagt på henne kapson och hästen är upprörd.
Det är bäst, att ni inte går in, det oroar hästen.”

”Nej, jag går in ändå. Jag vill gärna titta på henne.”

”Nå, kom då med”, svarade engelsmannen och gick före.

De gingo in på den lilla gården framför baracken.
Tjänstgörande stalldrängen hälsade på de inträdande och slöt sig till dem.
Inne i baracken stodo fem hästar i boxar, och Vronski visste, att
hans svåraste konkurrent blivit förd dit i dag och även måste
finnas där, Machotins Gladiator, en fux. Ännu hellre än sin egen
häst hade han velat se denna Gladiator, som han ännu icke kände
till, men han visste, att han enligt kapplöpningsetiketten icke fick
se på den, ja, att det till och med skulle anses opassande av honom
att ens göra några frågor om den. Men medan han gick genom
gången, öppnade stalldrängen dörren till den andra boxen till
vänster, och Vronski såg en kraftigt byggd fux med vita fötter.
Han visste, att detta var Gladiator, men med en känsla som då
någon vänder sig bort från ett till någon annan adresserat, öppnat
brev, gjorde han hastigt helt om och gick till Frou-Frous box.

”Den där hästen tillhör Mak... Mak... Jag kan inte få fram
namnet ordentligt”, sade engelsmannen och pekade med tummen
mot Gladiators box.

”Machotin? Ja, det är min enda allvarliga medtävlare”,
svarade Vronski.

”Om ni skulle rida honom”, sade engelsmannen, ”skulle jag
hålla på er.”

”Frou-Frou har mer temperament, Gladiator mer styrka”,
svarade Vronski och smålog åt det beröm, som ägnades hans ridkonst.

”Vid hinderritt beror allt på ridningen och på den ridandes
pluck”, anmärkte engelsmannen.

”Ni vet väl, att det icke var nödvändigt att låta hästen svettas?”
168

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free