- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
177

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tjugufjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ken tiden var. Försiktigt klivande i smutsen, begav han sig ned till
vägen och steg upp i sin vagn. Han var så uppfylld av sin känsla
för Anna, att han icke alls tänkte på hur mycket klockan kunde
vara och om han ännu hade tid att åka till Brjanski. Såsom det
icke sällan förekommer, hade han kvar endast en yttre
minnes-förmåga, som sade honom, i vilken ordningsföljd han föresatt sig
att utföra de skilda handlingarna. Han gick fram till sin kusk, som
satt och sov på kuskbocken, väckte honom, hoppade upp i vagnen
och befallde honom att köra till Brjanski. Först då han redan
tiil-ryggalagt sju verst, kom han så pass till besinning, att han såg på
sitt ur, som visade på halv sex. Det var alltså mycket sent.

Denna dag försiggingo flera löpningar: en kapplöpning för
gar-desofficerare, sedan en löpning på två verst, en på fyra och
slutligen den, i vilken han skulle deltaga. Om han åkte direkt dit,
skulle han mycket väl hinna i god tid till sin löpning, men om han
först åkte till Brjanski, skulle han anlända först i allra sista
ögonblicket, när hela hovet redan var där. Det var inte bra. Men
han hade givit Brjanski sitt ord att komma till honom, och till följd
därav beslöt han att åka vidare och befallde kusken att piska på
hästarna ordentligt.

Han anlände till Brjanski, stannade hos honom i fem minuter
och jagade tillbaka. Den snabba färden lugnade honom. Allt
tryckande i hans förhållande till Anna, hela ovissheten efter deras
samtal, allt detta lämnade nu hans tankar. Med ogrumlad
förtjusning tänkte han nu på kapplöpningen och på att han likväl
skulle hinna fram i tid, och emellanåt flammade tanken på
säll-heten i det till natten beramade mötet upp som ett klart ljussken
i hans inre.

Känslan av spänning över den förestående kapplöpningen blev
allt starkare och starkare, ju mer han kom in i kapplöpningens
atmosfär och körde om det ena ekipaget efter det andra av dem,
som förde åskådare från villorna och Peterhof till
kapplöpnings-banan.

I hans kvarter var ingen hemma längre. Alla hade begivit sig
till kapplöpningsbanan, och endast hans betjänt väntade på
honom vid dörren. Medan han klädde om sig, berättade betjänten
för honom, att den andra löpningen redan hade börjat; många
herrar hade varit där och frågat efter honom, och stalldrängen hade
varit där två gånger.

Sedan Vronski klätt om sig utan hast, åkte han till barackerna.
Redan från dem såg han havet av ekipage och myllret av
människor på tribunerna. Förmodligen vidtog just tredje löpningen, ty
i samma ögonblick som han trädde in i baracken, hörde han en
klocksignal. Och då han närmade sig stallet, mötte han
Macho-tins vitfotade fux Gladiator, som fördes till banan.

”Var är Cord?” frågade han stallknekten.

”1 stallet. Han sadlar.”

I den öppnade boxen stod Frou-Frou redan sadlad och skulle
just föras ut.

”Jag kommer väl inte för sent?”

12. — Anna Karenina.

1 77

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free