- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
182

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tjugufemte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”0, du min kära lilla häst!” tänkte Vronski.

På andra sidan bäcken hade Vronski hästen helt och hållet i sitt
våld och började hålla in den, enär han hade för avsikt att taga
den stora barriären efter Machotin och först på den följande,
hinderfria sträckan på cirka fyrahundra meter försöka hinna fatt
honom.

Den stora barriären stod omedelbart framför kejserliga logen.
Kejsaren, hela hovet och folkmassan följde dem med blicken och
den en hästlängd framför honom framstormande Machotin, då de
närmade sig Djävulen (så kallades denna barriär). Vronski kände
dessa blickar, som riktades på honom från alla håll, men han såg
ingenting annat än öronen och halsen på sin häst, marken som
tycktes springa honom till mötes, och bakdelen och de vita
fotterna på Gladiator, som snabbt och taktmässigt rörde sig av och an
framför honom, alltjämt på samma avstånd. Gladiator reste sig
på bakbenen, tog språnget, svängde den korta svansen och försvann
för Vronskis blickar.

”Bravo!” ropade en röst.

I samma ögonblick döko barriärens plankor upp för Vronskis
ögon, omedelbart framför honom. Utan den minsta förändring i
sina rörelser reste hästen sig under sin ryttare på bakbenen,
brädorna försvunno, och endast bakom sig hörde Vronski en duns.
Upprörd av den framför framsprängande Gladiator, hade hästen lyft
för tidigt framför barriären och slagit emot den med ena
bakfoten. Men dess tempo förändrades ej, och Vronski, som fått en
smutsklimp i ansiktet, såg, att han åter befann sig på samma
avstånd från Gladiator.

I samma ögonblick som Vronski tänkte, att det nu var på tiden
att rida om Machotin, ökade Frou-Frou av sig själv, som om hon
gissat hans tankar, farten betydligt och började närma sig
Machotin och därtill från den fördelaktigaste sidan, från innersidan. Men
Machotin lämnade icke innersidan fri. Knappast hade hos Vronski
vaknat den tanken, att det var möjligt att hinna fatt honom även
från yttersidan, förrän Frou-Frou av sig själv böt om fot och
försökte hinna fatt medtävlaren på detta sätt. Frou-Frous skuldra,
som redan fått en mörkare färgnyans av svett, kom i jämnhöjd
med Gladiators länd. Några språng togo de bredvid varandra. Men
framför det hinder, som de närmade sig, började Vronski, för att
icke behöva beskriva en alltför stor båge, arbeta med tyglarna och
hann hastigt fatt Machotin alldeles på dubbelsluttningen. Han
såg för ett ögonblick dennes av smuts överstänkta ansikte. Det
föreföll honom till och med, som om detta ansikte hade smålett.
Vronski hade hunnit om Machotin, men han kände honom genast
bakom sig och hörde oupphörligt bakom sin rygg Gladiators
regelbundna språng och ännu ganska jämna andhämtning.

De båda följande hindren, graven och barriären, togos med
lätthet, men Vronski hörde Gladiators frustande och språng på ännu
närmare håll. Han drev på sin häst, märkte till sin glädje, att den
utan ansträngning påskyndade sitt lopp och att Gladiators hovslag
åter hördes på det förra avståndet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free