- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
185

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tjugusjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ihop med hans nuvarande förhållande till hustrun. Han uppförde
sig litet kallare mot henne. Det såg ut, som om han vore en liten,
liten smula missbelåten med henne med anledning av det där
första nattliga samtalet, som hon hade avböjt. I hans sätt mot henne
låg e.n svag antydan om förtrytelse, men intet mer. ”Du har inte
velat tala ut med mig”, liksom sade han i tankarna till henne. ”Nu
har du skada därav. Nu kommer du snart och ber mig därom, men
då går jag icke in på det. Nu får du ha det, som du har det”,
sade han i tankarna, liksom om någon efter sina ansträngningar
att försöka släcka en brand skulle bli förargad och sade till det
brinnande föremålet: ”Där har du! Nu brinner du upp genom din egen
skuld!”

Han, denne kloke och i tjänsteangelägenheter så skarpsinnige
man, förstod ej, hur vanvettigt ett sådant uppförande mot hustrun
var. Han förstod det ej, därför att han rent av kände fruktan för
att förstå sin belägenhet och i sin själ hade låst och förseglat den
låda, i vilken hans familjesinne, d. v. s. hans känslor gentemot
hustru och barn, befunno sig. Han, som eljest var en sådan
omtänksam natur, hade mot slutet av denna vinter blivit mycket kall
gentemot sonen och använde mot honom alltid samma sarkastiska
ton som mot hustrun. ”Nå, unge man!” brukade han tilltala honom.

Alexei Alexandrovitsj trodde och sade även, att han aldrig förr
haft så många ämbetsåligganden att sköta om som detta år, men
han erkände icke, att han detta år vinnläde sig om att skaffa sig
så mycket arbete som möjligt och att detta var ett medel att icke
behöva öppna den låda, i vilken hans känslor för hustru och son
och hans tankar på dessa två lågo, tankar som blevo allt
förskräckligare, ju längre de lågo där. Om någon haft rättighet att fråga
Alexei Alexandrovitsj, vad han tänkte om sin hustrus uppförande,
så skulle han icke ha svarat något på det men blivit mycket
förargad på den, som ställt en sådan fråga till honom. Av samma
anledning fick även hans ansikte ett strängt, avvisande uttryck,
när någon frågade honom efter hans hustrus befinnande. Han
ville icke tänka på sin hustrus uppförande och känslor och tänkte
verkligen icke heller därpå.

Den villa, som Alexei Alexandrovitsj förhyrt för en längre tid,
var belägen i Peterhof, och vanligtvis tillbringade även grevinnan
Lydia Ivanovna sommaren på samma plats i Annas närhet och i
ständigt umgänge med henne. Men detta år hade grevinnan Lydia
Ivanovna avstått från att bo i Peterhof, hade icke avlagt ett enda
besök hos Anna och hade även för Alexei Alexandrovitsj gjort
antydningar om det olämpliga i Annas intima umgänge med Betsy
och Vronski. Alexei Alexandrovitsj hade avbrutit henne i skarp
ton, uttalat såsom sin åsikt, att hans hustru var höjd över varje
misstanke, och hade sedan dess undvikit grevinnan Lydia
Ivanovna. Han ville icke se och såg verkligen icke heller, hur redan
många tittade snett på hans hustru; han ville inte begripa och
begrep verkligen inte heller, varför hans hustru med sådan iver
önskat flytta över till Zarskoje Selo, där Betsy bodde och i vars
närhet Vronskis regemente bivackerade. Han tillät sig icke tänka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free