- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
186

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tjugusjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på den saken, och gjorde det verkligen icke heller, men fastän han
icke hade några bevis, ja, icke ens direkta skäl till misstankar, så
kände han sig dock med visshet övertygad om, att han var en
bedragen äkta man, och var till följd därav djupt olycklig.

Hur många gånger under sitt åttaåriga lyckliga samliv med
hustrun hade icke Alexei Alexandrovitsj i fråga om andra otrogna
hustrur och bedragna äkta män sagt sig själv: ”Hur kan man låta
det gå så långt? Hur kan man låta en sådan gräslig situation
fortgå, i stället för att med stark hand göra slut på den?” Men nu,
då denna olycka träffat honom själv, hyste han icke en tanke på
att göra slut på situationen, ja, han ville över huvud taget inte
alls lära känna den, därför att den var så förskräcklig.

Efter sin återkomst från utlandet hade Alexei Alexandrovitsj
varit två gånger ute på landsstället. Den ena gången hade han ätit
middag där, den andra tillbragt en kväll tillsammans med gäster,
men han hade icke stannat där över natten, något han förr om åren
brukat göra.

Den dag, då kapplöpningen ägde rum, var Alexei Alexandrovitsj
mycket upptagen. Redan på morgonen hade han gjort upp ett
schema för dagen och beslutat att genast efter den tidiga
middagen fara ut till sin hustru på landet och därifrån till
kapplöpningarna, dit hela hovet ämnade sig och där han således måste visa
sig. Till sin fru ville han fara, därför att han för konvenansens
skulle brukade avlägga ett besök i veckan hos henne. Dessutom
måste han denna dag, den femtonde i månaden, lämna henne
hus-hållspengarna.

Hela förmiddagen hade Alexei Alexandrovitsj ofantligt mycket
att göra. Flera dagar tidigare hade grevinnan Lydia Ivanovna
sänt honom en broschyr av en berömd kinaresande, som för
tillfället uppehöll sig i Petersburg, jämte ett brev, vari hon bad
honom taga emot denna i många hänseenden mycket framstående
man. Alexei Alexandrovitsj hade på kvällen icke hunnit läsa
igenom broschyren helt och hållet och läste nu ut den på morgonen.
Sedan infunno sig supplikanterna, och sedan måste han ombesörja
sin korrespondens, som tog mycken tid i anspråk, och sedan följde
personliga angelägenheter, besök av husläkaren och av hans homme
d’affaires. Den sistnämnde tog icke mycket tid i anspråk. Han
avlämnade endast erforderliga kontanter jämte en kort rapport om den
ekonomiska ställningen, som icke var vidare glädjande, enär det
sista året till följd av de ständiga resorna utgifterna blivit
ovanligt stora, så att det uppstått ett deficit. Läkaren, som var en av
de anseddaste i Petersburg och personlig vän till Alexei
Alexandrovitsj, tog däremot mycken tid i anspråk. Alexei Alexandrovitsj
hade icke alls väntat honom denna dag och blev förvånad över hans
ankomst och ännu mer däröver att läkaren gjorde honom ingående
frågor om hans hälsotillstånd, lyssnade på hans bröst och kände
och knackade på hans lever. Alexei Alexandrovitsj visste icke, att
hans väninna Lydia Ivanovna, som tyckte, att han såg mycket dålig
ut, bett läkaren att fara hem till den sjuke. ”Gör det för min
skull”, hade hon sagt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free