Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tjugusjätte kapitlet - Tjugusjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag skall göra det för Rysslands skull, grevinna”, hade
läkaren svarat.
”Ja, han är en ovärderlig man”, hade grevinnan utropat.
Läkaren var mycket missbelåten med Alexei Alexandrovitsj.
Han föreskrev honom så mycket motion som möjligt, så litet
själslig ansträngning som möjligt och framför allt inga sinnesrörelser,
alltså just det, som för Alexei Alexandrovitsj var lika omöjligt
som att låta bli att andas. Och när läkaren gick sin väg, stannade
Alexei Alexandrovitsj kvar med det oangenäma medvetandet, att
någonting inte var riktigt i ordning hos honom och att det icke
gavs något sätt att bota det.
Efter läkaren, vars besök tagit så mycken tid, infann sig den
berömda resanden, och Alexei Alexandrovitsj, som använde sig
av sina förr inhämtade kunskaper såväl som av dem, han inhämtat
i broschyren, överraskade resanden genom sitt djupa vetande på
detta område och sin omfattande blick för dylikt.
Samtidigt med resanden anmäldes även besök av en
adelsmar-skalk i ett guvernement, som anlänt till Petersburg och som han
måste konferera med. Då denne gått, måste ”grovarbetet” med
underdirektören avslutas, och sedan måste Alexei Alexandrovitsj
i en mycket viktig angelägenhet bege sig till en högt uppsatt
person. Han hann endast med svårighet tillbaka till klockan fem,
den av honom till middagen utsatta tiden, och sedan han dinerat
tillsammans med sin underdirektör, bad han denne följa med ut
till villan och sedan till kapplöpningarna.
Utan att förklara anledningen därtill ens för sig själv, försökte
Alexei Alexandrovitsj numera alltid inrätta det så, att han
sammanträffade med sin fru endast i en tredje persons närvaro.
Tjugusjunde kapitlet.
Anna stod i övre våningen framför spegeln och satte med
An-nuschkas hjälp fast den sista öglan på klänningen, då bullret av
vagnshjul hördes utanför halldörren.
”För Betsy är det ännu för tidigt”, tänkte hon, tittade ut genom
fönstret och fick se vagnen, ur vilken Alexei Alexandrovitsj just
stack ut sitt huvud med den svarta hatten och de henne så
välbekanta öronen. ”Det kommer mig mycket olämpligt. Han
måtte väl inte stanna här över natten?” tänkte hon, och alla de
följder som detta kunde få, föreföllo henne så förfärliga, att hon,
utan att besinna sig ens ett ögonblick, med glad, strålande uppsyn
gick ut ur rummet för att möta de både herrarna. Hon kände, att
lögnens och bedrägeriets henne redan välbekanta ande åter
vaknade till liv inom henne, överlämnade sig genast åt sin ingivelse
och började prata, utan att veta vad hon skulle säga.
”Ah, det var riktigt snällt!” sade hon, räckte sin man handen
och hälsade med ett vänligt leende på Sljudin, underdirektören,
som om han varit en gammal vän i huset. ”Jag hoppas, att du
stannar här över natten?” Detta var de första ord som bedrä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
