- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
199

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Trettioförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Där ser ni, mamma!” sade Katja till modern. ”Och då
förvånar ni er ändå över att jag är förtjust i henne!”

Följande dag märkte Katja, att mademoiselle Varjenka numera
stod i samma förhållande till Ljevin och kvinnspersonen, som han
hade med sig, som till alla sina andra skyddslingar. Hon gick
fram till dem, pratade med dem och tjänstgjorde som tolk åt
kvinnan, som icke kunde något främmande språk.

Nu ansatte Katja ännu mer sin mor med böner att tillåta henne
att inleda bekantskap med Varjenka. Och hur oangenämt det än
var för furstinnan att, så att säga, taga det första steget till
bekantskap med denna fru Stahl, som tycktes vara så högfärdig, så
inhämtade hon dock nu upplysningar om Varjenka, och sedan hon
från flera håll fått goda sådana, gick hon själv vid första tillfälle
fram till Varjenka och gjorde sig bekant med henne.

Hon hade därtill valt ett ögonblick, då hennes dotter gått för
att dricka brunn men Varjenka stannat utanför en bagarbod.

”Tillåt mig göra er bekantskap”, sade hon med sitt värdiga
leende. ”Min dotter är riktigt förälskad i er. Ni känner mig kanske
inte. Jag ..

”Jo då, det är ju också mycket naturligare, än att jag skulle
vara känd för er, furstinna”, svarade Varjenka hastigt.

”Ni visade er i går som den goda samariten mot vår
beklagansvärda landsman”, sade furstinnan.

Varjenka rodnade.

”Jag vet just inte det. Egentligen gjorde jag väl ingenting alls”,
svarade hon.

”Jo, säkert! Ni räddade herr Ljevin från allvarligt obehag.”

”Ack, sa compagne ropade till mig, och då försökte jag lugna
honom; han är mycket sjuk och var missbelåten med sin läkare.
Jag är van att umgås med sådana sjuklingar.”

”Ja, jag har hört, att ni bodde i Mentone tillsammans med
madame Stahl, som visst är er tant, om jag icke är oriktigt
underrättad. Jag kände hennes svägerska.”

”Nej, hon är inte min tant. Jag kallar henne maman, men är inte
släkt med henne. Jag har endast vuxit upp hos henne”, svarade
Varjenka och rodnade därvid omigen.

Hon sade detta så enkelt och okonstlat och över hennes goda
ansikte låg ett sådant uttryck av sanning och uppriktighet, att
furstinnan förstod, varför Katja kände sig så dragen till denna
fröken Varjenka.

”Nå, och vad skall den där Ljevin göra nu?” frågade furstinnan.

”Han reser härifrån”, svarade Varjenka.

I detta ögonblick kom Katja tillbaka från brunnsdrickningen,
strålande av glädje över att hennes mor gjort sig bekant med
hennes obekanta väninna.

”Nå, ser du, Katja din innerliga önskan att göra bekantskap
med mademoiselle ..

”Varjenka”, ifyllde Varjenka leende. ”Så kallas jag allmänt.”

Katja rodnade av glädje och tryckte länge under tystnad sin nya
väninnas hand, som dock icke besvarade tryckningen utan låg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free