Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Trettiotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genast med hela sin själ åt detta nya liv, som öppnats för henne.
På grund av Varjenkas meddelanden om det myckna goda, som
madame Stahl och andra av henne namngivna kvinnor uträttade,
uppgjorde Katja redan nu en plan för sitt kommande liv. Hon
skulle, liksom fru Stahls niece Aline, uppsöka de olyckliga, hjälpa
dem så mycket som möjligt, utdela Nya testamenten och läsa
evangelierna högt för sjuka, förbrytare och döende. Tanken på att Jäsa
evangelium högt för förbrytare, liksom Aline gjorde, hade något
särskilt tilltalande för Katja. Men allt detta var hemliga
fram-tidsdrömmerier, om vilka Katja icke talade vare sig med sin mor
eller med Varjenka.
För övrigt hade Katja, medan hon väntade på den tid, då hon
kunde bringa sina planer till utförande i större mått, redan nu vid
badorten, där det fanns så många sjuka och olyckliga, utan
svårighet funnit månget tillfälle att omsätta sina nya
levnadsmaxi-mer i praktiken och att på så sätt efterlikna sin väninna Varjenka.
Furstinnan såg, att Katja ofta om kvällarna läste i ett franskt
Nya testamente, som hon fått av fru Stahl, ehuru hon förr aldrig
gjort något sådant; att hon undvek sina hekanta ur de förnäma
kretsarna och umgicks med de sjuka, som stodo under Varjenkas
beskydd, och i all synnerhet med en sjuk målare vid namn Petrov
och hans familj. Katja var uppenbarligen stolt över att hon hos
denna familj uppfyllde en barmhärtighetssysters plikter. Allt detta
var gott och väl och furstinnan hade ingenting att invända däremot,
detta så mycket mindre som fru Petrova var en alltigenom
anständig kvinna och den tyska furstinnan, som hört talas om Katjas
verksamhet, hade berömt henne och kallat henne en tröstens ängel.
Alltsammans hade varit mycket vackert, om det icke gått till överdrift;
men furstinnan Schtscherbatzkaja såg, att hennes dotter gick till
ytterligheter, och talade även därom med henne.
”11 ne faut jamais rien outrer”, sade hon till henne.
Men dottern svarade henne ej; hon tänkte endast i sitt hjärta,
att man dock icke kunde tala om överdrift, då det gällde att
handla som en kristen.
Men furstinnan tyckte illa om dessa överdrifter, och ännu mer
misshagade det henne, att Katja tillslutit sitt hjärta för henne,
något som icke hade undgått henne. Ty faktum var, att Katja
hemlighöll sina nya åsikter och känslor för modern. Och hon gjorde
detta, icke därför att hon icke ärade och älskade sin mor, utan
endast därför att det var hennes mor. Hon hade förr kunnat
omtala den saken för vilken annan som helst än för sin mor.
”Det förvånar mig, att Anna Pavlovna icke varit hos oss på så
länge”, sade en dag furstinnan. (Anna Pavlovna var fru
Petro-vas namn.) ”Jag har bett henne komma, men jag fick det
intrycket, att hon tycker illa om någonting här”.
”Jag har ingenting märkt, maman”, svarade Katja, men hon blev
blodröd i ansiktet.
”Har du varit hos dem på senaste tiden?”
”Vi ha för avsikt att i morgon företaga en utflykt bland bergen”,
svarade Katja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>