- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
211

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Trettiofjärde kapitlet - Trettiofemte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Onda tungor vilja påstå det, mitt hjärta. Och din Varjenka har
också ett svårt liv hos henne”, tillade han. ”Ja, dessa sjuka
damer!”

”0, nej, pappa”, svarade Katja ivrigt. ”Varjenka avgudar
henne. Och dessutom uträttar hon så mycket gott! Du kan fråga vem
du vill! Hon och Aline Stahl äro bekanta överallt.”

”Det kan ju hända”, sade han och tryckte med armbågen
hennes arm. ”Men ännu bättre är=det att göra det goda så, att ingen
känner till något därom, hur många man än frågar.”

Katja teg. Hon hade nog kunnat svara något därpå, men icke
ens för fadern ville hon uppenbara sina hemligaste tankar. Men
sällsamt! Ehuru hon kämpade emot att underordna sig faderns
åsikt och upptaga den i sin innersta helgedom, så kände hon dock,
att den gudalika bild av fru Stahl, som hon en hel månad burit i
sin själ, oåterkalleligen hade försvunnit, liksom en gestalt, som vi
trott oss se i en bortslängd klänning, försvinner, så fort vi komma
på det klara med att det endast är en tom klänning, som ligger
där. Där fanns endast kvar en kortbent kvinna, som alltid låg,
därför att hon hade en dålig figur, och som pinade Varjenka, när
denna icke svepte om henne pläden efter hennes önskan. Och
hur mycket hon än ansträngde sin inbillningsförmåga, var det icke
längre möjligt för henne att återställa åt sig den forna bilden av
madame Stahl.

Trettiofemte kapitlet.

Fursten smittade alla med sin muntra sinnesstämning, sina
anhöriga, sina bekanta, ja, till och med den tyska värden, hos vilken
Schtscherbatzkis tagit in.

Då han tillsammans med Katja kom tillbaka från
brunnsdrick-ningen, där han inbjudit översten, Marja Jevgenjevna och Varjenka
att dricka kaffe hemma hos honom, lät han bära ut ett bord jämte
stolar under kastanjeträden i trädgården för att frukostera där.
Även värden och tjänarna blevo muntra under inverkan av hans
goda humör. De kände till hans frikostighet, och en timme senare
tittade den sjuke läkaren från Hamburg, som bodde i övre
våningen, med avund ned genom fönstret på det muntra sällskapet
av friska människor, som samlats under kastanjeträden. I
lövverkets skugga stod det dukade bordet med kaffeservis, bröd, smör,
ost och kallskuret. Vid ena änden satt furstinnan i en vit mössa
med lilafärgade band och serverade kaffe och smörgåsar, och vid
den andra fursten, som åt duktigt och pratade glatt. Bredvid sig
hade han brett ut sina inköpta snidade askar, berlocker,
pappersknivar, korteligen alla dessa småsaker, som man köper vid badorter
åt sina bekanta, och skänkte nu bort dem åt alla håll. Även
tjänarna blevo ihågkomna och likaledes värden, med vilken han på sin
lustiga, brutna tyska skämtade om att det inte var brunnskuren, som
gjort Katja frisk, utan hans utmärkta mat, i all synnerhet
sviskon-soppan. Översten smålog åt furstens skämt; blott i fråga om hans
sätt att bedöma det icke-ryska Europa, som han enligt sin åsikt

m

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free