- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
213

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Trettiofemte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i det hon letade rätt på sitt parasoll och sin väska. ”Så rar er
pappa är!”

Katja teg.

”När återse vi varandra?” frågade Varjenka.

”Mamon vill sedan gå till Petrovs. Skall ni inte också dit?”
frågade Katja.

”Jo, jag skall dit”, svarade Varjenka. ”De göra sig i ordning
till avresan, och jag har lovat att hjälpa dem med packningen.”
”Ja, då kommer även jag dit.”

”Nej, gör inte det. Vad skall det tjäna till?”

”Varför inte? Varför inte? Varför inte?” utbrast Katja med
vitt uppspärrade ögon och höll fast Varjenka vid hennes parasoll.
Men vänta. Varför inte?”

”Ack, jag menade endast, därför att er pappa ju anlänt, och
dessutom är det ju endast pinsamt för Petrovs, när ni vill hjälpa
till där.”

”Nej, tala om för mig, varför ni inte vill, att jag besöker
Petrovs mera. Inte sant, ni vill det ej? Alltså, varför inte?”

”Det har jag inte sagt”, svarade Varjenka lugnt.

”Nej, var snäll och svara mig.”

”Skall jag omtala allt?” frågade Varjenka.

”Ja, allt, allt!” sade Katja hastigt.

”Något särskilt är det ju egentligen inte att omtala. Endast detta,
att Michail Alexejevitsj (så hette målaren) ursprungligen hade för
avsikt att avresa redan tidigare, men nu vill han helst inte
härifrån”, svarade Varjenka leende.

”Vidare, vidare!” utbrast Katja och såg mörkt på Varjenka.
”Ja, och nu har Anna Pavlovna — jag vet icke, hur det
kommer sig — men hon har sagt, att han inte vill härifrån bara
därför, att ni är här. Det hade hon naturligtvis inte bort säga, men
till följd därav har osämjan uppstått för er skull. Ni vet ju, hur
retliga sådana sjuka äro.”

Katjas uppsyn blev ännu mörkare, och hon teg. Varjenka
fortsatte att tala och bemödade sig om att blidka och lugna henne, ty
hon såg, att hon kunde vänta ett utbrott, hon visste icke om av
tårar eller av ord.

”Alltså är det mycket bättre, att ni inte går dit . . . Och ni
förstår mig säkert och blir inte ond på mig . . .”

”Det är rätt åt mig, det är rätt å mig!” utbrast Katja hastigt,
ryckte parasollet ur väninnans händer och stirrade förbi henne.

Varjenka ville le, då hon såg väninnans barnsliga vrede, men
fruktade att därigenom förolämpa henne.

”1 vilket hänseende är det rätt åt er? Jag förstår er ej”,
svarade hon.

”Jo, jag har gjort mig förtjänt därav, därför att alltsammans var
bara hyckleri av mig, därför att alltsammans endast var ynkligt
uttänkt och icke kom från hjärtat. Vad angick mig den där
främmande mannen? Och följden är endast att jag bär skulden till en
osämja och har gjort något, som ingen människa bett mig om.
Därför att allt endast var hyckleri, ja, hyckleri, hyckleri . . .”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free