- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
215

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Trettiofemte kapitlet - Tredje delen - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hon hade lärt känna, men hon insåg, att hon misstagit sig, då hon
hade trott, att hon kunde vara, vad hon ville vara. Hon liksom
vaknade upp ur en bedövning; hon blev medveten om hela
svårigheten i att utan hyckleri och skryt hålla sig kvar uppe på den
höjd, till vilken hon velat lyfta sig. Dessutom kände hon sig
betryckt av hela denna omgivning, uppfylld av bekymmer,
sjukdomar och döende, i vilken hon numera levde. De ansträngningar,
med vilka hon velat tvinga sig till att älska allt detta, föreföllo
henne som ett kval, och hon längtade efter att så snart som
möjligt åter komma i frisk luft, till Ryssland, till Jerguschovo, dit,
enligt vad hon fått veta i ett brev, hennes syster Darja redan
flyttat ut med barnen.

Men hennes kärlek till Varjenka hade icke förminskats. Vid
avskedet bad Katja henne innerligt att komma och hälsa på dem
i Ryssland.

”Jag kommer, när ni är gift”, svarade Varjenka.

”Jag gifter mig aldrig.”

”Nåja, då kommer inte jag heller någonsin.”

”Gott, då skall jag gifta mig bara av den anledningen. Men
kom också ihåg ert iöfte till mig! Hör ni det?” sade Katja.

Läkarens förutsägelse hade besannats. Katja återvände till
hemmet, till Ryssland, botad. Hon var visserligen icke längre så
sorglös och glad som förr, men hon var lugn till sinnes. Den
sorg, hon upplevat i Moskva, var numera endast ett minne.

TREDJE DELEN.

Första kapitlet.

Sergei Ivanovitsj Kosnuschev ville hämta sig efter sitt
ansträngande arbete, och i stället för att bege sig utomlands reste han
därför i slutet av maj till sin bror på landet. Enligt hans övertygelse
var livet på landet det bästa, som han över huvud taget kunde tänka
sig. För att grundligt njuta av detta liv kom han nu till sin bror.
Konstantin Ljevin blev mycket glad över hans ankomst, detta så
mycket mer som han icke längre väntade sin bror Nikolai denna
sommar. Men trots all hans kärlek och högaktning för Sergei
Ivanovitsj var detta samliv på landet dock icke riktigt behagligt
för henom. Det var honom rent av pinsamt att se, vilken
ställning hans bror intog gent emot lantlivet. För Konstantin Ljevin
var landsbygden platsen för hans tillvaro, d. v. s. för hans glädje
och sorg och hans arbete; för Sergei Ivanovitsj var lantlivet å ena
sidan ett nyttigt motgift mot fördärvet i städerna, som han intog
med nöje och kännedom om dess nytta. För Konstantin Ljevin
var landsbygden så vacker, därför att den erbjöd honom ett arbcts-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free