Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Första kapitlet - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessutom stördes Konstantin Ljevin av samlivet med brodern
på landet även därigenom att Ljevin, i synnerhet på sommaren,
ständigt var upptagen av lantbruket och den långa sommardagen
icke räckte till för honom att sköta allt, som erfordrades, under
det att Sergei Ivanovitsj däremot vilade sig. Men ehuru han nu
vilade sig, d. v. s. icke arbetade på sin bok, så var han dock till
den grad van vid tankearbete, att han uttalade de tankar, som
kommo till honom, i vacker, koncentrerad form och då gärna hade
en åhörare. Men den givna och naturliga åhöraren var hans bror.
Och därför var det trots det vänskapliga och otvungna i deras
umgänge pinsamt för Konstantin att lämna honom ensam. Sergei
Ivanovitsj älskade att ligga i solskenet i gräset, och att, medan han
sålunda stekte sig, prata helt makligt.
”Du kan inte alls tänka dig”, sade han till brodern, ”vilken
njutning detta dagdrivarliv är för mig. Jag har inte en tanke i
huvudet; allt är som bortsopat.”
Men för den yngre blev det tråkigt att sitta sålunda och höra på
honom, i all synnerhet som han visste, att när han inte var med,
skulle folket köra ut gödseln på fälten utan att dessförinnan dela
upp den ordentligt i hsgar och, om han icke höll ögonen på dem,
kasta den hur som helst och icke skruva fast plogbillarna på de nya
plogarna ordentligt, så att de lossnade, och sedan säga, att dessa
nya plogar ändå voro en fånig uppfinning och att de gamla
krokplogarna vore en helt annan sak, o. s. v.
”Ränn inte omkring så mycket i hettan!” sade Sergei
Ivanovitsj till honom.
”Ack, jag skall bara kila över till kontoret på ett ögonblick”,
svarade Ljevin och sprang ur på fältet.
Andra kapitlet.
I början av juni inträffade en olyckshändelse: den gamla
barnjungfrun och hushållerskan Agafja Michailovna bar en stenkruka
med svamp, som hon just saltat in, ned i källaren, halkade därvid,
föll och vrickade handleden. Man lät hämta distriktsläkaren, en
ung, språksam man, som först helt nyligen lämnat universitetet.
Han undersökte handen, förklarade, att den icke gått ur led, och
inlät sig med största nöje i ett samtal med den berömda Sergei
Ivanovitsj Kosnuschev. För att därigenom ge uttryck åt sina
upplysta åsikter berättade han för honom alla möjliga
skvallerhistorier ur distriktet, klagade bittert över den dåliga förvaltningen på
landet. Sergei Ivanovitsj hörde uppmärksamt på och framställde
å sin sida många frågor; upplivad därigenom att han hade en ny
åhörare, blev även han språksam, gjorde några skarpa, viktiga
anmärkningar, som den unge läkaren tacksamt tog emot, och kom i
denna, brodern så välbekanta, upplivade stämning, som vanligtvis
inställde sig efter ett livligt, snillrikt samtal. Sedan läkaren åkt
därifrån, fick Segrei Ivanovitsj lust att bege sig ned till floden för
att meta. Han metade gärna och var på sätt och vis stolt över att
han kunde finna smak i en så intelligensfri sysselsättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
