- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
219

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Andra kapitlet - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Ja, efter vår regel måste man vänta till Peterdagen. Men ni
låter ju alltid meja tidigare. Med Guds vilja blir det nog en
vacker höskörd. Kreaturen får i överflöd, vad de skola ha.”

”Men vad säger du om vädret?”

”Det står i Guds hånd. Kanske förblir vädret också vackert.”

Ljevin gick vidare till sin bror. Denne hade ännu icke fått
något napp, men han hade ändå inte tråkigt, utan tycktes vara vid
allra bästa humör. Ljevin såg, att han, som piggats upp av
samtalet med doktorn, hade lust att prata litet. Ljevin däremot ville
hem så fort som möjligt för att skaffa slåtterkarlar till följande
dag, och på så sätt göra slut på sin oro för höskörden.

”Kom nu, så åka vi hem igen”, sade han.

”Varför en sådan brådska?” svarade brodern. ”Låt oss sitta
här en stund. Även om jag inte får någon fisk, så är det ändock
härligt. Varje slags jakt har det goda med sig, att man därvid
kommer i innerlig beröring med naturen. Titta bara, så underbart
vackert detta stålgråa vatten är. Den här ängsstranden påminner
mig alltid om en saga — kommer du ihåg? Gräset talar till
vattnet : ’Vi vaja och vaja’...”

”Den sagan känner jag inte till”, svarade Ljevin i betryckt ton.

Tredje kapitlet.

”Vet du, jag har just tänkt på dig”, började Sergei Ivanovitsj
åter. ”Att döma av vad den där läkaren sade, måtte det gå
alldeles vanvettigt till här i kretsen, och han är en riktigt intelligent
ung man. Jag har redan en gång förr sagt dig och upprepar
om-igen, att det inte är bra, att du icke längre besöker sammanträdena
och att du över huvud taget dragit dig tillbaka från hela
kretsförvaltningen. Om de hyggliga människorna hålla sig borta, då vete
gudarna hur det går. Vi betala en hel massa pengar, men de gå
åt till arvodena, och det blir inte något tal om skolor, läkare,
barnmorskor och apotek; ingenting finns i den vägen.”

”Jag har ju försökt det”, svarade Ljevin sakta och motsträvigt.
”Men jag kan ingenting uträtta. Vad kan jag göra åt den saken?”
”Vad kan du inte göra? Jag får erkänna, att jag inte begriper
det. Likgiltighet eller bristande förståelse äro då uteslutna hos
dig; det är verkligen bara lojhet av dig.”

”Det är varken det första eller det andra eller det tredje. Jag
har försökt och kommit till insikt om, att jag ingenting kan
uträtta därvidlag”, svarade Ljevin.

Han hörde på brodern utan någon riktig uppmärksamhet. Han
blickade över floden mot åkern och observerade någonting svart,
men kunde icke se, om det endast var en häst eller förvaltaren till
häst.

”Varför förmår du således ingenting uträtta? Du har gjort ett
försök och enligt din åsikt inte haft någon tur därmed, och nu har
du genast givit saken förlorad. Hur kan man ha så litet ambition?”
”Ambition”, svarade Ljevin, hos vilken detta ord berörde en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free