- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
220

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öm punkt, ”jag förstår inte alls vad denna sak har med ambition
att göra. Om man vid universitetet sagt mig, att andra förstå sig
på integralräkning men inte jag, då hade ambition kunnat komma
ifråga. Men här måste man dock först och främst ha den
övertygelsen, att man besitter de för denna verksamhet erforderliga
egenskaperna och i all synnerhet att denna verksamhet är så viktig.”

”Nå, men säg, är den verkligen inte viktig?” utbrast Sergei
Iva-novitsj, smått förargad över att brodern betraktade såsom
oviktigt någonting, som han var intresserad av, och i all synnerhet över
att brodern uppenbarligen knappast hörde på honom.

”Mig förefaller det inte viktigt och mig intresserar det ej. Vad
begär du således mer av mig?” svarade Ljevin. Ilan hade under
tiden uppdagat, att det, som han såg på avstånd, var förvaltaren
och att förvaltaren förmodligen skickade i väg bönderna från
plöjningen, enär de välte omkull krokplogarna. ”Skulle de verkligen
redan vara färdiga med plöjningen?” tänkte han.

”Nå, men så hör då på vad jag säger!” sade den äldre brodern,
vars vackra, intelligenta ansikte förvreds av retlighet. ”Allt måste
dock ha sina gränser. Det är ju mycket bra att vara ett original
och älska uppriktigheten och hata all falskhet, — det vet jag ju
själv mycket bra, men det, du nu säger, har antingen ingen
mening alls eller också en mycket dålig mening. Hur kan du anse
det oviktigt, att lantbefolkningen, som du ju, enligt vad du säger,
dock älskar ...”

”Det har jag aldrig sagt”, tänkte Konstantin Ljevin.

.. dör utan hjälp? Råa, okunniga bondkvinnor, som
tjänstgöra som hjälp vid nedkomster, martera barnen till döds, och
folket förblir i djupaste okunnighet och är prisgivet åt varje
skrivares godtycke; men i din hand har lagts medlet att avhjälpa detta,
och dock skaffar du ingen hjälp, därför att allt detta enligt din
mening icke är din plikt.”

Och Sergei Ivanovitsj framlade för honom alternativet:
”Antingen är du så föga intelligent, att du inte kan bedöma vad du
ensam kan utföra, eller också har du ingen lust att offra din
bekvämlighet, din stolthet eller jag vet icke vad för att
åstadkomma detta.”

Konstantin Ljevin insåg, att det icke återstod honom något
annat än att krypa till korset eller erkänna sig skyldig till bristande
intresse för det gemensamma bästa. Och det kränkte och
förargade honom.

”Det stämmer, så väl det ena som det andra”, sade han i
be-slutsam ton. ”Jag ser ingen möjlighet..

”Hur? Är det således omöjligt att genom ett förnuftigt
användande av de disponibla medlen göra läkarhjälp tillgänglig för
lantbefolkningen?”

”Enligt min åsikt är det omöjligt... Vår krets omfattar
fyratusen kvadratverst, och till följd av våra vägars beskaffenhet
under snösmältningen, till följd av våra snöstormar och vår arbetstid
ser jag ingen möjlighet till att erbjuda läkarhjälp på varje plats.
För övrigt har jag inte förtroende till läkarvetenskapen.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free